System Radiosändare RT-02 - Försvarets Historiska Telesamlingar ...

RAFAX-nätet kompletterades senare med ytterligare en anläggning där WIBE levererade
en 212 m antenn till två sändare (FMR 15) med 20 kW uteffekt. Anläggningen byggdes i
perioden 1964-1967.
Förbindelser beställdes för utnyttjande av Regionala Vädercentral Mitt till de två
sändarna.
Tidigt påbörjades arbete, med stöd av statens signalskyddsnämnd, att utveckla ett
kryptosystem för RAFAX-nätet och under 1966 framgår av handlingarna att firma Rudolf
Hell utvecklade modell HI510 – som åsattes följande beteckningar:
Kryapp 401 för faxsändare
Kryapp 402 för faxmottagare
Någon driftorganisation (vid resp. plats) bedöms inte blivit organiserad. CVA uh bedöms
varit ansvariga för den tekniska driften. Under 1960 genomfördes planläggning av
markbevakning av den ena anläggningen.
De båda RAFAX sändarna utbyggdes samordnat med RT-02 utbyggnaden.
Anläggningarna avvecklades under perioden 1985-95.
Underlagen för RAFAX kommer från FHT -pärm samt handlingar från resp. myndighet
som kommit fram vid RT-02 efterforskning. Ingen grundhandling avseende anskaffning
av den första RAFAX-sändaren har återfunnits. Inget aktivt arbete är gjord avseende den
andra sändaren. Bäst information avseende nyttjande och arbetsläge ges genom FS/Sign
PM 28/6 från 1967. Kopia finns i underlaget till FHT-pärm RAFAX.
G. RT-02. Långvågsantenner (två ramantenner) vid understationen
För att klarlägga den tekniska bakgrunden till behovet av två ramantenner som fanns
monterade vid understationerna till Boden, Vännäs, Ljustorp, Ockelbo och Järna
genomfördes en särskild teknisk beräkning. Sture Nyberg har återskapat den tekniska
beräkningen nedan.
Frekvens = 100 kHz Våglängd i fri rymd = 3000 m
Ursprunglig version
I understationens ursprungliga version fanns en ramantenn med en samverkande
sprötantenn, båda placerade på samma plats. Med hjälp av en kompenseringsenhet i
understationen kunde signalen från sprötantennen justeras till amplitud och fas. Därmed
åstadkoms ett resulterande antenndiagram med ett skarpt minimum riktat mot den egna
sändaren. Se figur 1.
Understation med två ramantenner
I senare versioner av antennsystem för långvåg utnyttjade man två ramantenner, placerade
på ett visst avstånd från varandra. Den ena ramantennen var liksom tidigare placerad vid
understationen och den andra några hundra meter bort. Signalen från den senare antennen
överfördes till understationen via en stolpledning, som bestod av en skärmad och
balanserad tvåledarkabel av typ RG-111 A/U.
Signalerna från de båda antennerna sammanfördes i understationen, vars
kompenseringsenhet utnyttjades för att minimera signalen från den egna RT02-sändaren.
Då antennerna är placerade på avstånd från varandra kan principen för faskompensering
egentligen endast tillämpas på kontinuerligt utsänd signal. I pulsfallet kommer nämligen
en viss tidsdifferens att uppstå mellan pulserna från de båda ramantennerna. I föreliggande
framställning har ej tagits hänsyn till sådana effekter.
109