Ladda ner uppsatsen som pdf-fil här - RFSU

Runt 1770 upplyste Carl von Linné folket genom en serie sexualföreläsningar. Med dessa
hade han för avsikt att ge en bred beskrivning av människans sexualitet. Hans vision slog
dock inte igenom utan den första officiella sexualupplysningen i Sverige präglades istället av
rädslan för de sexuellt överförbara sjukdomarna som nu spridit sig till massorna. Denna
sexualupplysning spreds under 1700-talet genom prästerskapet och i folkskrifter (Mattson,
1991, s. 83). Under 1800-talet talades det istället om farorna med onani som ansågs skadligt
för hälsan och då enades präster, lärare och läkare i en gemensam kamp mot onanin (Angelöf
& Frising, 2007, s. 10). Att undervisa utifrån de negativa aspekterna av sexualiteten, så som
könssjukdomar, är något som har hängt kvar i undervisningen även genom hela 1900-talet.
(Mattson, 1991, s. 83.)
Under 1800-talet förändrades sedan den tidigare liberala synen på sex.
Sexualiteten behandlades nu som ett vetenskapligt ämne och det var läkare och psykiatiker
som nu övertog rollen som sexualupplysare. Då dessa enbart var män under denna tid i
Sverige så definierades begreppet sexualitet av just män. Det började publiceras vetenskapliga
texter om sexualitet och sexuell njutning attribuerades nu endast till genitala handlingar.
(Andersson & Sjödahl, 2003, s. 20.)
Graviditet innan äktenskap hade länge varit ett stort orosmoment för kvinnor då
detta ansågs vara en stor skam (Angelöf & Frising, 2007, s. 9) men under 1800-talet kom de
första kraven på sexualpolitiska reformer som reaktion på den dualistiska synen på sexualitet.
1880 höll Knut Wicksell ett fördrag i Uppsala med namnet ”Vilka äro de allmännaste
orsakerna till dryckenskapslasten och hur kunna de undanröjas?”, men då han istället talade
om preventivmedel och uppmanade allmänheten att använda dessa blev det ramaskri. En stor
del av uppståndelsen berodde på att Wicksell gav röst åt det outtalade undantaget från regeln
om sex före äktenskap som tillät detta så länge kvinnan inte blev gravid, genom att uppmana
ungdomar att använda preventivmedel redan innan giftermål. (Andersson & Sjödahl, 2003, s.
20.)
Det var inte bara män som tyckte att sexualfrågan var viktig. Sveriges första
kvinnliga läkare, Karolina Widerström, var en aktiv sexualupplysare för både pojkar och
flickor i slutet av 1800-talet. Hon undervisade vid Stockholms högre flickskolor och talade
framför allt om kroppsutveckling, fosterutveckling och kvinnan som bärare av liv men
samtidigt tog hon en moralisk ståndpunkt och förespråkade avhållsamhet fram till 20-25 års
ålder och menade att sex skulle ske i syftet av fortplantning och inte lust. Hon var därmed
mindre liberal än den tidigare Wicksell och drog därför inte till sig lika mycket negativ
11