Ledarskap och lidelse - Kungliga biblioteket

till Aristoteles: ”Genom att följa dygderna”. I våra öron klingar detta givetvis
ytterst gammalmodigt. Översatt till ett modernt uttryck talar den tyske
reformatorn här om ingenting annat än ”personliga egenskaper”: Den som
agerar i samhället skall agera förnuftigt och målinriktat (s. 15 ff., s. 45 ff.),
inte i första hand tänka på sig själv utan på samhällsnyttan (s. 28 ff., s. 234 f.),
dessutom vara disciplinerad, rättvis, måttfull och ha ett gott omdöme
(s. 52 f., 64 f., 143 ff., 116 f.).
Ett gott omdöme är dock inte heller frikopplat från etiska normer. Även
om det inte finns skrivna lagar och förordningar skall människans
agerande styras av insikten i en ”oföränderlig norm” (norma immota) (s. 158
f.). Melanchthon inspireras här inte bara som humanist av den antika filosofin
utan som teolog naturligtvis också av den kristna läran. De oföränderliga
normerna finns enligt honom både i naturrätten och i religionen, i synnerhet
de tio gudsbuden och den gyllene regeln. Dessa etiska regler är oföränderliga
och omedelbart gripbara för alla som använder sitt samvete (s. 18 f.).
Vi kan konstatera att Melanchthons formuleringar på flera sätt markerar
höjdpunkten i hans kommentar till Aristoteles nikomachiska etik. För det
första behandlar han här de etiska frågeställningarna på ett allmänt antropologiskt
plan. De ur näringslivet och juridiken tagna exemplen som illustrerar
moralfilosofiska ställningstaganden i sin praktiska utformning avslöjar att
Melanchthons målgrupp var dåtidens ledande skikt. Gemene man berördes
knappast i större utsträckning av de ekonomiska och juridiska frågor som
han tar upp. När han talar om en oföränderlig etisk norm står det dock klart
att detta gäller globalt, alla etiska frågor och varenda enskild individ. För det
andra pekar Melanchthons formuleringar framåt: ca 250 år senare publicerade
Immanuel Kant sitt verk Kritik av det praktiska förnuftet (Kritik
der praktischen Vernunft) där han besvarar frågan om hur människan kan
handla gott och rätt med hänvisningen till det så kallade kategoriska imperativet
(Handla enligt den maxim som kan upphöjas till allmän lag!). Som i
ett prisma bryts den antika filosofin, den kristna etiken och upplysningens
moralfilosofi i Philipp Melanchthons etikkommentar. Resultatet av denna
brytning är Kants filosofi som rör sig i riktning mot att överge etikens religiösa
överbyggnad. Melanchthons Ethicae doctrinae elementa länkas alltså
samman med vår egen tid, eftersom Immanuel Kant än idag är den mest
lästa, diskuterade och omskrivna västerländska filosofen.
10