Ledarskap och lidelse - Kungliga biblioteket
Ledarskap och lidelse - Kungliga biblioteket
Ledarskap och lidelse - Kungliga biblioteket
Create successful ePaper yourself
Turn your PDF publications into a flip-book with our unique Google optimized e-Paper software.
gav auktoritativt stöd åt denna uppfattning. Akademien har i stort sett följt<br />
dessa tidiga riktlinjer, även om man låtit andelen populärvetenskap – ofta i<br />
essäistisk utformning – växa alltmer.<br />
Även i fråga om kraven för det Letterstedtska översättningspriset blev<br />
det första valet av pristagare normerande. Här hade von Beskow till priskommitténs<br />
sammanträde den 8 februari 1862, som alltså inledde den idag<br />
snart 150-åriga valproceduren, skickat in ett förslag, enligt vilket priset<br />
borde gå till Carl August Hagberg för hans Shakespeareöversättning. Den<br />
uppmärksamme undrar givetvis, hur det gick ihop med testamentets föreskrift<br />
om att priset skulle avse ett arbete utgivet året närmast före utdelningen.<br />
Förklaringen är att donator klokt nog hade gjort ett undantag för de<br />
sex första årens prisbeslut i båda fonderna – annars hade man inte kunnat<br />
belöna herrarna Nobel heller. Men sedan 1869 har akademien endast haft<br />
rätt att ge pris för högst ett drygt år gamla arbeten, vilket har medfört vissa<br />
komplikationer.<br />
Sedan man hade belönat ledamöter i Svenska Akademien med det<br />
Letterstedtska översättningspriset varje år utom ett fram till 1868 hade<br />
kommittén det året inte funnit någon tillräckligt kvalificerad kandidat, utan<br />
förslaget blev att låta prissumman läggas till kapitalet. Det var helt i enlighet<br />
med Letterstedts testamente, men beslutet inledde en olycklig praxis. Författarpriset<br />
har däremot delats ut varje år utom 2004, då Vetenskapsakademien<br />
tvangs dra in nästan alla priser på grund av resursbrist, men översättningspriset<br />
har inhiberats hela 47 gånger, alltså praktiskt taget vart tredje år.<br />
Besluten fattades, <strong>och</strong> gör så alltjämt, av akademien in pleno men så gott som<br />
alltid i enlighet med förslagen från en kommitté, som bestod av en ledamot<br />
från varje klass <strong>och</strong> utsågs varje år enligt den ordning som gällde fram till<br />
1978. Det märkliga är att fördelningen av inhiberade prisutdelningar över<br />
tiden är synnerligen ojämn. I protokollen från kommitténs sammanträden<br />
under 1880-talet återkommer inte mindre än sju gånger formuleringen, att<br />
man inte föreslog någon utdelning ”enär under nästlidne år icke, så vidt komitén<br />
hade sig bekant, någon så beskaffad öfversättning af utländskt arbete,<br />
att detsamma förtjänade belönas med detta pris, i tryck utkommit”. 6 Något<br />
mindre kurialt utformat förmedlar protokollen från 1930-69 samma budskap<br />
26 gånger, medan utdelningen endast inställts vid tre tillfällen under<br />
de senaste 40 åren.<br />
50