Ledarskap och lidelse - Kungliga biblioteket

inom biblioteksområdet var olämplig. Svenska kommunförbundet vidhöll å
sin sida att studien inte gav underlag för bestämda bedömningar av eventuella
effekter av alternativa driftsformer. Och att kommunernas strävan ska
vara att utnyttja resurserna så effektivt som möjligt och att konkurrensutsättning
och alternativa driftsformer kunde vara ett av flera medel.
Vid tidpunkten för Åre-entreprenaden fanns ett tiotal bibliotek som
drevs av annan aktör än kommunen. I flertalet fall handlade det om att det
lokala föreningslivet övertagit driften av en nedläggningshotad filial. (Inte
heller detta var okontroversiellt). Utvecklingen kom hursomhelst av sig.
Kanske på grund av det hårdnackade motståndet eller helt enkelt för att
bibliotek inte är någon, i företagsekonomiskt hänseende, lysande affär. När
föreningen Bibliotek i Samhälle år 2007 gjorde en kartläggning 3 drevs ett
tjugotal bibliotek av annan aktör än kommunen. Mönstret var i stort sett
detsamma. Med några undantag var det lokala föreningar som övertagit
driften av en nedläggningshotad filial. Ett av undantagen var Nacka kommun
där driften av Dieselverkstaden 4 år 2002 övertagits av personalen,
ursprungligen genom en ekonomisk förening som senare övergick till
aktiebolag. Uppmuntrad av erfarenheterna - eller av tidsandan - beslutade
kommunen att samtliga bibliotek i Nacka skulle bli föremål för upphandling
under 2011. Debatten fick nytt liv – liksom argumenten.
De som var emot pekade på att det finns en påtaglig risk med biblioteksentreprenader,
att detta på sikt kunde leda till en fragmentisering av bibliotekssystemet.
Det framhölls också att det vore olämpligt att biblioteksverksamheten,
med en stark ideologisk förankring, utformas utifrån enskilda
aktörers intressen och motiv, till exempel skulle neutralitet och allsidighet
i medieurvalet kunna äventyras. Vidare framhölls att folkbiblioteken är en
samhällelig uppgift, som inte drivs i vinstsyfte och att lönsamheten därför är
begränsad.
Entreprenadförespråkarna framhöll å sin sida att alternativa driftformer,
bland annat genom kortare beslutsvägar, skulle ge ökad frihet för personalen.
Därmed skulle personalens kreativitet bättre tas tillvara, vilket i sin tur
skulle ge en bättre service och gynna användarna.
Det fanns också en tredje ståndpunkt, enligt vilken driftformen är
oväsentlig och att det avgörande är att målen med verksamheten uppfylls.
Frågan är om inte debatten började i fel ände. Eller snarare: i stället för
130