Ledarskap och lidelse - Kungliga biblioteket

nödvändigheten att ta hand om sina chefer också nått regeringskansliet –
man ville väl inte vara sämre än konkurrenterna inom näringslivet. I maj
1995 skrev dåvarande samordningsministern Jan Nygren om den statliga
chefspolitiken:
Svensk statsförvaltning har successivt förnyats och utvecklats (sedan mitten
av 80-talet). Den mest markanta förändringen är att mål- och resultatstyrning
har införts. Härigenom ställs ökade krav på myndigheterna
samtidigt som de har stor frihet i fråga om hur de av regeringen uppställda
målen skall uppnås […] De ändrade förutsättningarna ställer mycket stora
krav på det statliga ledarskapet. Myndighetschefernas kompetens och förmåga
att leda en myndighet har en avgörande betydelse för hur framgångsrik
verksamheten blir. Ett bra ledarskap innebär att som chef skapa förutsättningar
för arbetstagarna att utveckla sina möjligheter att göra ett bra arbete.
Vi behöver professionella chefer och ledare. Vi har helt enkelt inte råd att
vara utan dem. Därför vill vi verka för en aktiv och god chefsförsörjning inom
statsförvaltningen.
Jag kallades följaktligen upp till Utbildningsdepartementet och departementsrådet
Karin Röding (numera rektor för Mälardalens högskola) informerade
mig om olika skyldigheter och rättigheter för utnämnda generaldirektörer.
Jag fick också den speciella förordningstext som numera kunde
tillämpas på mig. Riksbibliotekarien var i denna likställd med generaldirektörerna
(samma förhållande gällde för till exempel rikspolischefen, landshövdingarna
och vissa överintendenter för museer). Hon erbjöd mig också
att delta i vad hon kallade en utvecklingsgrupp för nytillträdda generaldirektörer.
Det var en förhållandevis ny företeelse och verksamheten hade bara
förekommit ett par år. Den administrerades av Margareta Hammarberg.
Avsikten var att bilda en grupp om åtta till tio personer som tillsammans och
med ledning av en erfaren konsult skulle diskutera ledarskapets problem
utifrån verkliga händelser på arbetsplatsen. Tanken var också att gruppen
om möjligt skulle fortsätta att arbeta under hela mandatperioden, det
vill säga minst sex år, gärna fler, om förordnandena förlängdes. Min grupp
bestod inledningsvis av 13 personer och skulle ledas av konsulterna Gunilla
och Jan Asplind.
Första tredagarsmötet som ägde rum bara någon månad efter mitt
tillträde blev dramatiskt. Vi fick alla uppdraget att berätta om våra myndigheter,
deras organisation, uppgifter, mål. Jan kommenterade och Gunilla
90