Plattform för bilddatabaser - Kungliga biblioteket

Färghantering
Vad innebär färghantering?
Under lång tid har man inom tryckeribranschen arbetat med problemet att vid digitalisering
och tryckning av digitala avbildningar hålla en kontrollerad produktion med avseende på
färgåtergivning. Målsättningen är att få t.ex. ett faksimiltryck av ett konstverk att bli så likt
originalet som möjligt. Det innebär troligen att man fotograferar, digitaliserar och slutligen
trycker den digitala bilden. Under denna process finns det flera felkällor som kan påverka
färgåtergivningen. Till exempel påverkas färgåtergivningen av egenskaper hos film, skanner,
bildskärm och tryckpress. Slutresultatet kan bli ett faksimiltryck som inte alls ser ut
som originalet. För att lösa detta problem har ett antal olika verktyg och lösningar arbetats
fram inom denna bransch. Med ett gemensamt namn brukar dessa olika system benämnas
färghanteringssystem. De flesta färghanteringssystem baseras på en standard som utarbetats
av ICC (International Color Consortium), ett konsortium som består av ett flertal aktörer
inom den grafiska industrin samt hård- och mjukvaruföretag.
Tillvägagångssättet innebär att man först genomför en kalibrering av alla de enheter som
ingår i produktionsprocessen. Med kalibrering menas att ställa in en fysisk enhet så att den
får en så bra återgivning av färger som är möjligt. Efter utförd kalibrering görs en karaktärisering
av enheterna, dvs. en beskrivning av den fysiska enhetens färgåtergivning. Denna
beskrivning sparas sedan i en enhetsprofil. Det är viktigt att det skapas rutiner för att genomföra
denna process regelbundet. De enheter som vi kalibrerar, t.ex. en skanner, är inte
så stabila att de håller sin kalibrerade status utan de avviker efterhand från denna.
Utöver kalibrering och karaktärisering av enheterna, är det viktigt att de programvaror man
skall använda har stöd för färghantering. Om inte detta stöd finns, kan inte programvarorna
använda de skapade profilerna, och därmed har man inte heller uppnått något med sin
kalibrering. Däremot kan programvaror med stöd för färghantering anpassa den digitala
avbildningen på ett sätt som blir optimalt för den enhet som skall återge avbildningen, t.ex.
en skrivare eller bildskärm.
Har då alla problem lösts med införande av färghanteringssystem? Svaret på denna fråga
måste bli ett nej. Med införande av färghantering tar man ett bra steg på vägen mot en
kontrollerad miljö för framställning av digitala avbildningar och återgivning av digitala
avbildningar. Egenskaper hos den tekniska utrustning som används kommer dock fortfarande
att påverka färgåtergivningen om än i mindre grad än tidigare.
Vad innebär färghantering för KB?
För KB:s del skulle införandet av färghanteringssystem innebära, att man på de platser där
man ”yrkesmässigt” digitaliserar och tar fram digitala masterfiler, gör en grundläggande
kalibrering och karaktärisering av skärmar, skanners och skrivare. Denna första kalibrering
sker med stöd av en konsult, som samtidigt lär personalen hur man utför arbetet. Efter den
första grundläggande kalibreringen bör man rutinmässigt kalibrera utrustningen minst var
fjortonde dag. Framtida investeringar påverkas på sådant sätt, att man införskaffar utrustning
som har utbyggt stöd för färghanteringskonceptet.
49
Frågan om KB skall införa färghantering vill arbetsgruppen besvara med att vi inte kan
arbeta vidare med digitalisering utan att införa en sådan metod. KB borde redan tidigare ha
infört färghantering, eftersom allt fler låntagare efterfrågar digitala filer som sedan skall
användas i bl.a. tryck. Man bör också ge låntagare möjlighet att via kalibrerade skärmar se
de digitaliserade filerna. Detta är särskilt viktigt om man vill spärra material av bevarandeskäl
och tillgängliggöra det via digitalisering. Särskilt angeläget är den kontrollerade färghanteringen
när det gäller material där man utnyttjar färger för att nå fram med sitt innehåll,
som t.ex. affischer och kartor.