Röjsten och Annan sten på Åkerholmar och Fältkanter i Storvretabygden Sven-Inge Windahl 2016

Kap.6.1. Tillbakablick på en ledningsstolpe
Vi ska ta oss tillbaka från stenkaoset genom ett skogsparti till den del av fälten, som gränsar mot höjdryggen
vid Fullerövägen. Jag vänder mig om en sista gång och betraktar åkerholmen. Det kan vara bra med
återblickar. Man ser saker ur andra synvinklar och får en chans att upptäcka nya saker. Och just den här
gången gör jag faktiskt det. Jag upptäcker en kraftig och hög ledningsstolpe, som står placerad på en lite
kullig udde, som sticker ut från åkerholmen. De större block (en del med djupa borrhål), som ligger i den
närmaste kanten, behöver således inte nödvändigtvis ha med stenröjning av fälten eller med stenhuggeri
att göra. Kanske är det helt enkelt så att ledningsarbetare här sprängt ett eller ett par större block för att
bereda plats för uppsättning av ledningsstolpen. De bortsprängda blockstyckena har kanske bara flyttats en
kortare sträcka för att ge plats för en fri yta där ledningsstolpen kunde placeras. Kanske behöver vi således
inte fundera över hur stenröjare kunnat placera så stora tunga block här utan tillgång till stenvagn och
dubbning (blocken här har inga dubbhål). Stenmassan har helt enkelt alltid funnits här och bara
omfördelats en aning genom sprängning. Till saken hör att det på den lilla udden ut mot fälten i söder finns
en liten gravhög (bronsålder/järnålder). Sådana högar anlades ofta i anknytning till ett eller ett par större
block. Det kan vara sådana gravrelaterade block, som ledningsarbetarna sprängt för att bereda plats för
ledningsstolpen. Vi måste således vara öppna för att åkerholmarnas stenflora kan ha påverkats av andra
aktiviteter än anläggning av gravplatser, åkerröjning och stenhuggeri - och detta t.o.m. i mycket modern tid.