Röjsten och Annan sten på Åkerholmar och Fältkanter i Storvretabygden Sven-Inge Windahl 2016

På några små åkerholmar står mängder av gamla jordbruksredskap uppställda - eller snarare
avställda. De är nog inte särskilt gamla. Men den tekniska utvecklingen inom jordbruket har
gått fort, så de redskap som står uppställda här känns verkligen museala. Det är nog genomgående
det motoriserade jordbruket, som representeras här. Men troligen inte den första
motoriserade jordbruksfasen. Jag kan inte helt tidsplacera redskapen här. Men troligen rör
det sig om 1950 - 60 -70 – tal. Traktorerna har i alla fall tagits i tjänst inom jordbruket. Jag ser
nämligen flera gamla traktorskelett stående här bland block och träd. Skulle jag ha sett det här
för ca 30 år sedan, så skulle jag antagligen ha tyckt att bönderna var lata och slarviga, som inte
forslade bort skrotade jordbruksredskap utan lät dem stå kvar och skräpa. Idag ser jag
annorlunda på saken. De kvarlämnade redskapen har fått ytterligare några årtionden på sig.
De har börjat förena sig med naturen och har fått en vacker museal patina. Och varför skulle
man plocka bort dem härifrån? Det är ju här de har verkat och troget tjänat jordbruket. De har
förstås rätt att få njuta av sin pension i det landskap där de verkat. De har dessutom
förvandlats till vackra konstföremål. Här finns stål och järn, som är byggt i eleganta bågar och
som exponerar sig i vackra rostbruna nyanser. Mitt på en åkerholme står rester av en
grävmaskin, som med sin långa grävskoparm liknar en utdöd dinosaurie. Det behöver inte
anläggas någon dinosauriepark i Fullerö! Den finns ju här på åkerholmen! Och den
iögonfallande plogen breder ut sina blad som vingar på en stolt och vacker fågel, som just
håller på att lyfta. Den är ett modernt konstverk som skulle platsa på vilken allmän plats som
helst - eller varför inte på moderna muséet. Den är ju så vacker i sin eleganta design och sina
färger att man inte längre tänker på den som en praktisk jordbrytare på Upplandsslättens
leråkrar. Den har helt enkelt seglat in i en annan och ny dimension. Alla konstverken här ska
naturligtvis stå kvar på sina platser, där de utfört sitt värdefulla arbete för svenskt jordbruk.
Här finns en del fantastiska stålskapelser, som jag inte kan lista ut vad de använts till. Kanske
förtjänade de att få en informationslapp. Men nej, jag tror inte det. Det är bättre vi får
använda vår egen fantasi och spekulera kring vilka funktioner de haft. Men det räcker
egentligen med att njuta av dem och betrakta dem som kvarstående installationer från en
svunnen jordbruksepok. Jag avstår därför att kommentera bilderna nedan.