01.02.2015 Views

1JZGauQ

1JZGauQ

1JZGauQ

SHOW MORE
SHOW LESS

Create successful ePaper yourself

Turn your PDF publications into a flip-book with our unique Google optimized e-Paper software.

AN ARCHAEOLOGY OF THE IRON CURTAIN<br />

hjälp av arkeologiska metoder har visat sig vara ett bra sätt att utvärdera och<br />

utveckla den arkeologiska verktygslådan. Samtidsarkeologins något annorlunda<br />

utkikspunkt har även lett till nya arkeologiska perspektiv och omprövning<br />

av vissa arkeologiska tankeaxiom.<br />

Rodney Harrison (2011) har diskuterat de nära sambanden mellan<br />

arkeologi och utgrävning och visat hur detta grundlagt en förståelse av det<br />

förflutna som något som är dolt, isolerat och överlagrat av senare epoker.<br />

Han menar att vi behöver skifta fokus, och i stället för att fokusera på djup<br />

tänka på de arkeologiska spåren som olika ytor, som alla utgör en del av vår<br />

samtid och befinner sig i samspel med varandra. Att erkänna det förflutna<br />

som en del av samtiden och studera det som något som finns här och nu<br />

ligger också i linje med Laurent Oliviers betonande av att vi borde se arkeologi<br />

mindre som narrativ historieskrivning och mer som minnesfragment,<br />

som konstant skapas och omskapas (Olivier 2004:209–211).<br />

För att utforska dessa perspektiv och för att förstå hur järnridåns platser<br />

utvecklats och hur de ser ut idag har jag vänt mig till tingen. Bjørnar Olsen<br />

(2003, 2010) har framhållit att tidigare arkeologisk forskning sällan sett<br />

föremål som betydande i sig själva, utan snarare betraktat dem som representationer<br />

för något annat. Min föresats är istället att undersöka vad vi kan<br />

förstå utifrån lämningarna i sig själva. Som hjälp i detta arbete har jag<br />

använt Actor Network Theory (ANT). Nätverksteori erbjuder ett bra ramverk<br />

för att synliggöra såväl människor som ting som aktiva och skapande,<br />

och tydliggöra relationer dem emellan.<br />

Arkeologiska studier som ligger närmare vår egen tid tenderar att hamna<br />

i en gråzon mellan discipliner som till exempel etnologi, historia, konsthistoria,<br />

antropologi och kulturgeografi. Människors berättelser vävs ihop<br />

med det materiella på ett sätt som gör det svårt att separera de olika källmaterialen<br />

från varandra och som ställer nya krav på valet av metod.<br />

Att materiella lämningar och människors berättelser är tätt sammanflätade<br />

och snudd på förutsätter varandra framgick med all tydlighet i<br />

samband med mina intervjuer och fältstudier. För att nå dessa berättelser<br />

krävdes ett reflexivt förhållningssätt, där man måste vara flexibel och<br />

beredd att anpassa sig, men samtidigt vara erfaren nog att avgöra vilken<br />

metod som är bäst i de olika situationerna. Jag har huvudsakligen använt<br />

mig av arkeologiska metoder, framför allt inventering, tillsammans med<br />

mer etnologiska metoder och förhållningssätt.<br />

216

Hooray! Your file is uploaded and ready to be published.

Saved successfully!

Ooh no, something went wrong!