Här och nu

Eller Jesaja:
”Jag vill sjunga en sång om min älskade vän,
En sång om min vän och hans vingård.
Högt uppe på en bördig sluttning
hade min vän en vingård.” (Jes. 5:1).
Men sången slutar i besvikelse:
”Herren Sebaots vingård är Israel,
Judas folk hans älskade plantering.
Han väntade oväld men fann våld,
väntade rätt men fann orättvisa.” (Jes. 5:7).
All skönhet och omvårdnad till trots förföll vingården och bar vilddruvor.
Endast vid något enstaka tillfälle var Israel en symbol av fruktbarhet (Jes
27:2-6; Jer 5:10; 12:10-11) men oftast var vingården ödelagd och övergiven
och därför en missräkning för Jahve. Johannes identifierar vinstocken
med Jesu person. Jesus uttalande om sig själv måste ses mot denna bakgrund
att han själv är vinstocken och grenarna är de som är sammanvuxna
med honom.
Fadern presenteras som vinodlaren (eller trädgårdsmästaren). Han spelar
en framträdande roll i liknelsen. Det är han som vakar över vinstocken och
grenarna och som ingriper där han ser det nödvändigt.
Två olika ingrepp är nödvändiga för att vinstocken skall ge en god skörd.
Johannes betonar redan i början av liknelsen att vingodlaren måste skära
bort de grenar som inte bär frukt och beskära de grenar som bär frukt (15:
2).
En gren som inte bär frukt har aldrig varit eller också upphört att vara produktiv.
En sådan gren är en död gren - en gren som måste skäras bort. En
fruktbärande gren är en levande gren, men om den lämnas utan beskärning
blir fruktbäringen minimal.
Beskärningen är av stor betydelse och absolut nödvändig för att vinstocken
skall bära rikligt med frukt. Varje gren måste tuktas för att bli fruktbärande.
Frukten i en kristen människas liv är aldrig ett resultat av egen ansträngning
utan alltid en följd av att förbli i samhörighet med Kristus.
116