Här och nu

fästelse. 2 De skyldiga till Golgota är långt flera än de som närvarade vid
den historiska rättegång där Jesus dömdes för snart 2000 år sedan. Dessa
få var endast föregångare till de skaror av människor som i varje generation
tar avstånd från Kristus och är fientligt inställda mot honom och evangeliet.
(b) Rättfärdighet
Parakletos andra ”juridiska” uppgift är att visa världen vad rättfärdighet är.
Han visar att Jesus som dömdes skyldig i verkligheten var oskyldig och
rättfärdig. Syftet med rättegången var just att döma Jesus skyldig både till
lagbrott och hädelse (Joh. 19:7).
Parakletos demonstrerar för lärjungarna att dödsdomen i verkligheten visar,
att Jesus var den han sa sig vara, för efter sin död och uppståndelse och
himmelsfärd var han med sin Fader. 3
Kort före sin död påminner Jesus sina åhörare att Anden då ännu inte hade
kommit i så rikligt mått som profetiorna hade förutsagt (Jes 12:3; Hes 47:1
ff.; Joel 2:28, o.s.v.). Joh 7:38 visar, att Andens utgjutelse kunde ske först
efter det att Jesus hade blivit förhärligad - dvs. efter hans död på korset.
Jesu uttalande uppfylldes samma dag uppståndelsen ägde rum. När Jesus
visade sig för sina lärjungar andades han på dem (20:22). Nu var Jesus förhärligad.
Anden är med andra ord den andliga närvaron av den Jesus som
nu är med Fadern. Hela tanken om Anden (Parakletos) är meningslös om
inte Jesus hade övervunnit döden. Den Heliga Skrift fick ny mening för
lärjungarna. Skriftens ord blev likt pusselbitar som lades på plats,
Han hade själv sagt att han ”går till Fadern.” Genom att förhärliga Jesus
(17:5) gav Fadern sitt godkännande till Jesus. Allt detta var tillräckliga bevis
på att Jesus var rättfärdig och därför också Parakletos´ domslut giltigt.
Även Paulus hänvisar till denna rättfärdighet och till Jesu förhärligande då
han skriver till Timoteus:
”Och erkänt stor är gudaktighetens hemlighet: `Han som blev uppenbarad
i köttet, rättfärdigad i anden… upptagen i härligheten.’”
(1 Tim 3:16, 1917 års övers.).
122