Här och nu

frälsas. Världen är och förblir vad den är. Världen är dömd i sin furste,
Djävulen. Guds barn är också "dömda" i sin furste, Jesus Kristus.
Jesus säger:
"Den som avvisar mig och inte tar emot mina ord, han har mött sin
domare: det ord som jag har talat skall döma honom på den sista dagen”
(Joh 12:48).
Så länge som evangelium förkunnas ställs människorna inför evangeliets
dom, vars utslag meddelats i förväg (3:17,18). Människan har bollen. Hon
kan välja att tro och undgå dom eller hon kan framhärda i otro, som är
världens synd (Joh 3:17,18; 16:9).
Jesu ande vädjar oupphörligen till människan att lämna världen och lära
känna honom som kommit ned från himlen för att visa oss vägen till Fadern
(Joh 14:6-7 a ). Detta att vi känner "den ende sanne Guden", och honom
som han har sänt, Jesus Kristus, betyder att vi äger visshet om evigt
liv.
"Världen" fick insteg i Judas´ själ och sinne då han förrådde sin Herre och
Mästare. Jesus använder ett fingerat uttryck när han talar honom som
"undergångens son" 3 (17:12). Judas Iskariot var innesluten i Jesu närmaste
krets men världen tog överhand i Judas hjärta och sinne. Han kände inte
"den ende sanne Guden och den han har sänt, Jesus Kristus." Hans misstag
blev ödesdigert.
(b) Bön för dem som tror genom deras ord
Jesus ber innerligt till Fadern att han skall bevara sina barn, de som inte
tillhör världen. Han ber Fadern om två ting: att bevara dem från det onda
och göra dem till ett. När lärjungarna blir ett då skall världen förstå evangeliet
(17:21-23).
När Jesus sänder "de sina" ut i världen är avsikten densamma som när Jesus
sändes till världen - "inte för att förändra världen men för att utmana
världen." 4 Enligt Jesu bön är det de som handlar efter sanningen som kommer
till ljuset (3:21). På hans efterföljare vilar ansvaret att känna igen Jesu
röst som uppfordrar dem att utföra den mission som han kallat dem till.
129