Här och nu

5. Planer att döda Jesus (Joh 11:46-57)
(a) Otrons konsekvenser
"Många av judarna - kom till tro på honom, men -
några av dem gick bort till fariséerna och berättade
vad Jesus hade gjort.” (11:45, 46)
I dessa verser klarläggs kontrasterna i reaktionerna hos dem som varit vittne
till Lasaros´ uppväckande. Vi vet inte deras motiv men deras beteende
vittnar om en fientlig attityd gentemot Jesus. Fariséerna och översteprästerna
var inte sena att samlas till rådslag. I själva verket var de synnerligen
rådlösa. ”Vad skall vi göra?” (11:47).
Ingen kunde förneka miraklet med Lasaros lika litet andra tecken och under
som Jesus gjort, men de fann i allt detta inget skäl till att tro. Tvärtom,
för dem utgjorde Jesu tecken och under en orsak till en ännu intensivare
opposition. Tro på ”undergöraren” kunde leda till romarnas repressalier.
Varje Messias-rörelse kunde tolkas som uppror mot romarna. Följderna
kunde eventuellt leda till ännu hårdare förtryck.
Det var i detta sammanhang som Kajafas omedvetet uttalade en profetia
om Jesu ställföreträdande död: ”…det är bättre för er att en enda människa
dör för folket an att hela folket går under.” (11:50). Kajafas anklagar folket
för bristande insikt men förstår inte, att han genom sina ord dömer sig
själv i samma vägskäl. Det var ett avgörande vägskäl för Kajafas och för
folket.
Kajafas´ ord vittnar om cynism och politisk pragmatism. Men Gud som
använde Bileams åsna för att tillrättavisa Bileam använde här Kajafas, den
högsta religiösa ledaren att uttala en sanning som varken han själv eller
folket förstod. Däremot ger det en insikt om korsets betydelse för var och
en som tror på Jesus. ”Från den dagen var de fast beslutna att döda honom.”
(11:53).
Jesus visste, att tiden närmade sig då han skulle överlämnas i syndares
händer. På grund av judarnas sammansvärjning sökte sig Jesus och hans
lärjungar ut till landsbygden för att få vara ostörda. Men Jesu fiender fortsatte
sitt sökande efter Jesus. Påsken närmade sig. Jesus var efterlyst och
91