Här och nu

delbar lynchning. Jesus förbjöd inte stening men vidhöll att den som tog
initiativet skulle vara oskyldig.
Jesus ord är både en vädjan till samvetet och en varning till åhörarna, att
deras egna liv kan stå på spel. Om den stenade kvinnan måste de vara absolut
säkra på vittnena. Om vittnen var falska eller olagliga och kvinnan
blev dödad skulle de närvarande ledarna ha del i ansvaret. Därför drog de
sig bort.
Men händelsen var inte begränsad till enbart dem. Allas samveten påverkades,
och alla gick sin väg. Kvinnan blev lämnad ensam. Hon var övergiven.
Jesus frågar henne: "Har ingen dömt dig?" Ingen dömde henne. "Inte
heller jag dömer dig. Gå nu, och synda inte mer." (8:11).
Kvinnan ställdes inför kravet att bryta med sin vana. Jesus detaljerar inte
kravet. Han nämner inte äktenskapsbrottet. Han talar om synd i allmänhet.
Jesus nämner ingenting om förlåtelse. Kvinnan ger heller inget tecken till
ånger eller tro. Vad Jesus gör är en handling som pekar på nåd i ordets
verkliga mening. Det är också en kallelse till rättfärdighet. Här möts Guds
nåd och hans sanning:
2. Jag är världens ljus (Joh 8:12-20)
Jesus säger: ”Jag är världens ljus. Den som följer mig skall inte vandra i
mörkret utan ha livets ljus.” (Joh 8:12)
Det är en allmän åsikt bland bibelforskare, att detta kapitel, lika som det föregående,
återspeglar Lövhyddofestens bildrika framställning. Hos det judiska
folket hade olika symboler sin givna plats i kulturen och särskilt vid festliga
tillfällen. Vid denna högtid uppmärksammades särskilt vattnets och ljusets
symboler.
Jesu ord är effektfullt. "Jag är" (egô eimi) betonas i frasen Jag är världens
ljus. Judarna nonchalerade de mäktiga orden, men riktar inte sitt angrepp
mot detta påstående.
Föregående dag hade de inte godtagit varken Jesu budskap eller hans inbjudan
att komma till honom. De talar varken om ljus eller mörker. De insåg
inte heller att de själva vandrade i mörker och lika litet insåg de att de
behövde livets ljus. De gick inte till kärnan i problemet utan diskuterade
68