Här och nu

2. Är denne man Kristus? (Joh 7:25-36)
Människorna var oeniga rörande Jesu person. Hur fick han tala så öppet utan
kritik? Ingen vågade säga något till honom. Hade också rådsherrarna blivit
övertygade om att Jesus var Messias? Man var splittrade i frågan, men ingen
kunde eller ville svara.
En sak var man dock enig om: Jesus släkt var känd, men när Messias kommer
så är hans ursprung okänt. Deras slutsats var dock felaktig (7:27). Hade judarna
någon djupare kännedom om Jesus? Hur långt sträckte sig deras kännedom?
Möjligen kände de till Jesu naturliga, mänskliga framträdande, hans födelseort
och hans familj, men de var okunniga om Jesu gudomliga ursprung.
Det naturliga och mänskliga är dock av underordnad betydelse. Människans
kännedom om Kristus skulle först och främst vara en andlig erfarenhet. Jesus
är en levande verklighet.
Folket kände inte Jesus och de missförstod hans mission. Jesus däremot säger
att han personligen känner den som har sänt honom. De andliga ledarna ville
gärna gripa Jesus, men ingen lyfte sin hand mot honom. Orsaken är enkel:
hans stund 4 var ännu inte kommen.
3. Jesu gudomlighet (Joh 7:37-52)
"På högtidens sista och största dag..." ropade Jesus: "Den dom tror på
mig, ur hans inre skall flyta strömmar av levande vatten, som skriften säger."
(Joh 7:37-38).
Folkets "profetiska" bön om vatten blev besvarad på ett sätt som de inte hade
väntat. Lövhyddofesten i sig själv innehöll löftet om Messias (”Han som kommer”)!
Nu stod han där mitt ibland dem och ropade ut sin inbjudan att komma
till honom för att släcka sin törst. Men man förstod det inte hans rop: ”Kom till
mig!” (Joh 7:37).
Profeten Sakarja (Sak 14:8) talar om ”levande vatten” som skulle flöda ut från
Jerusalem (symbol på Guds stad och hans församling) och Hesekiel talar om
att han såg ”vatten rinna fram under husets tröskel på östra sidan”, dvs. från
klippan under templet (Hes 47:1). Och nu säger Jesus, att ”strömmar av levande
vatten” skall flöda från hans egen kropp.
62