Här och nu

stor att Han ser vår verkliga personlighet, inte i vår trolöshet, men i
vår lojalitet, inte i vårt nederlag med synden, men i vårt sökande efter
godhet, även när vi är besegrade” 2
Det är denna slags Jesus som är vår Frälsare och vår Hjälpare i våra svaghets
stunder (Hebr 2:17, 18).
(b) Översteprästen
Jesus fördes först till översteprästen Hannas, svärfar till Kajafas som var
överstepräst det året (18:13). Men Hannas, fortfarande legitimerad överstepräst
enligt judisk lag 3 , var den första som gavs tillfälle att utfråga Jesus.
I en rättegång var detta inte lagligt. Judisk lag föreskrev strikta skyddsåtgärder
för den anklagade. Ett utmärkande drag i Sanhedrins lagliga tillvägagångssätt
var, att den anklagade skulle anses absolut oskyldig till dess
att vittnenas bevisbörda prövats och bekräftats. 4
Översteprästen var inte anlitad för att anklaga. Målet måste fastställas av
vittnen. Kanske Hannas ansåg som sin rätt att här göra endast inofficiella
förfrågningar - kanske av nyfikenhet.
Hannas var tydligen mest intresserad i Jesu framgång, d.v.s. hur vidsträckt
var Jesu inflytande -vilka var hans efterföljare etc. Det var tydligen därför
han gjorde förfrågningar angående lärjungarna. Men därefter kom Jesu
lära i blickpunkten. Ordningsföljden är inte utan betydelse: först lärjungarna
sedan läran.
”Detta är exakt vad man kan vänta av Hannas! Han var mer intresserad
i Jesu framgång - hur bred var Hans publik? - än i sanningen
eller osanningen av det Han hade undervisat. Detta är alltid världens
väg” 5
Det var nödvändigt att finna något att anklaga Jesus för. Judarnas egen tradition
måste skyddas till varje pris. Både översteprästen och fariséerna var
så förblindade att de kunde inte ens tänka sig att de eventuellt kunde ha
misstolkat Skrifterna. Detta är världens vedertagna väg och trend än i dag,
även i en konventionell kristendomen.
134