"Självstyrelse på lokal och regional nivå"Nytt fönster. - Västra ...

Gunnel Gustafsson:
”Det är möjligt att det vore naturligt för en statsvetare att först titta på de här valda församlingarnas
mandat, men min poäng i resonemanget kring förmyndarstaten är att det i Sverige finns en ganska stor
självorganisering, intressen som inte är formerade i partier, i det här landet. De kan fungera som en slags
små partier emellanåt, men står utanför det demokratiska systemet. Det kan till exempel röra sig om
professorer i ekonomi – eller statsvetenskap – som har synpunkter på exempelvis inflationsbekämpningen.
Deras inflytande är stort, men de står inte till svars inför folket.”
Nästa talare var Thomas Ekberg, omvärldsanalytiker för Västra Götaland. Han menade att
debatten kring hur Sveriges ska organiseras saknar reflexioner kring hur människor bor och
lever idag.
”Invånarna i Sverige bor i dag i regioner, och de regionerna blir färre och färre och färre, och de blir större
och folkrikare,” sa han.
Han jämförde med Sverige 1970. Då fanns 187 lokala arbetsmarknader i landet. Ungefär lika
många som antalet kommuner i landet efter kommundelsreformen. I dag är antalet lokala
arbetsmarknader 87.
Den största av de här lokala arbetsmarknaderna är Stockholm. Malmö är för tillfället den näst
största och Göteborg den tredje, fortsatte Ekberg. Tillsammans innehåller de 46 procent av
Sveriges befolkning, konstaterade han.
”Det är väldigt få människor som idag bor på en plats som inte består av flera kommuner tillsammans,”
tillade han.
De viktigaste förklaringarna till den ökade rörligheten är enligt Thomas Ekberg förändringar i
infrastrukturen och arbetsmarknadens struktur.
”Om nu invånarna bor i de här regionerna och de växer, så är enbart det ett argument för en regional
nivå i Sverige,” sa han.
Nästa fråga är då, enligt Thomas Ekberg, om det ser likadant ut överallt och om det är
meningsfullt att ha regionalt självstyre? Skillnaderna är idag enorma i Sverige, menade han och
tog några exempel:
Ålderschocken – inträffar i storstadslänen runt 2025, enligt statistik från AMS. I de andra
sydsvenska länen sker den runt 2017. I norrlandslänen inträffar den om 7–8 år.
Ohälsoproblemet – i genomsnitt är hälsan bättre i de större regionerna än i de mindre. Börjar
man titta på orsaker så är det en tydlig övervikt av ohälsa ju längre norrut man kommer.
Även när det gäller ekonomisk tillväxt pekade Thomas Ekberg på skilda förutsättningar för
olika delar av Sverige. Han menade att det i sin tur betyder att tillväxtpolitiken måste vara
regionalt baserad – och redan är det, tillade han.
Miljöfrågorna innehåller liknande skillnader, fortsatte Ekberg: ”Jag tror inte att människor i
Norrland känner igen så särskilt mycket i diskussionen om bilavgaserna på Hornsgatan i Stockholm.”
”Även integrationsfrågan skiljer sig mellan olika delar av landet och är till stor del en storstadsfråga.”
9