"Självstyrelse på lokal och regional nivå"Nytt fönster. - Västra ...

Hans Bergh, tjänsteman i landstinget i Gävleborgs län, undrade varför Gunnar Wetterberg
hoppade över landstingen när han pratade om en framtida struktur för den högre utbildningen.
”Jag tror att i alla fall en del av landstingen är för små, även när det gäller vad som är rimligt för att
organisera gymnasieskolan,” svarade Gunnar Wetterberg.
Ytterligare en fördel med att organisera den högre utbildningen i regioner är att det blir lättare
att hitta en koppling mellan gymnasieskolan och högskolan, tillade Gunnar Wetterberg.
Den här kopplingen menade Wetterberg har förfallit de senaste 20-30 åren. Han tog ett exempel
från sin egen familj: hans söner gick för ett antal år sedan naturvetenskaplig linje med
inriktning på forskning. ”Det var oerhört roligt och gav dem en väldigt stor skjuts ut i livet, tyckte de.
Men den inriktningen finns idag bara i Stockholm. Inte ens i Göteborg eller Malmö. Jag tror att det vore
bra om den här utbildningen fanns på andra håll i landet, men då måste det finnas regioner om man ska
hitta kopplingarna mellan gymnasierna och någorlunda kvalificerade forskningsinstitutioner.”
Gunnar Wetterberg gjorde också en jämförelse mellan länen och en familj. ”Rollerna är ofta så
oerhört ingrodda mellan de olika orterna i länet. När man gör en region skakar man loss en del av de
gamla mönstren och kan ta sig ur de värsta storebrors- och lillebrorslåsningarna.”
Monika Yngvesson från Region Skåne undrade hur det skulle se ut med beskattningsrätten och
vem som skulle ha hand om kollektivtrafiken i Gunnar Wetterbergs scenario med sex regioner.
Gunnar Wetterberg svarade att ”ska vara någon mening med de olika nivåerna ska de självklart ha
beskattningsrätt.”
Kollektivtrafiken och infrastrukturen tyckte han var besvärligare att placera. ”Men jag kan tycka
att kollektivtrafiken ska vara regional,” sa han och hänvisade till Pågatågen, som han anser har
gjort oerhört mycket för den regionala identiteten i Skåne.
”Det svåraste är vägarna och järnvägarna. Ibland kan man tycka att de vore vettigast att organisera det
inom varje region. Å andra sidan: då kanske vi inte inom överskådlig framtid hade fått någon
Öresundsbro. Men i nästa andetag kan man också tycka att om vi hade haft en regional uppdelning hade
vi sluppit Norrbottniabanan.”
”Men man kanske får se det som om att infrastruktur handlar så mycket om att komma in och ut ur
landet att det är ett statligt ansvar, där regionerna har en viktig roll som påtryckare.”
”Sedan kan man fråga sig om staten tar det ansvaret,” fortsatte Gunnar Wetterberg. ”Gunnel talar om
att det är svårare att komma överens på nationell nivå. Jag har snarare känslan av att vi har en kraftlöshet
inom rikspolitiken sedan tio år tillbaka och som är ganska knepig.”
”Många departement och riksdagsutskott ligger och krafsar i marginalen på sina frågor och klarar inte av
att identifiera systemfrågorna – och det ser jag som ett stort bekymmer.”
Efter pausen inledde Lena Josefsson med att reflektera kring förmiddagens diskussion, som hon
tyckte handlade mycket om funktion, effektivitet och regionernas inneboende kraft. Nu vill hon
veta hur demokratin påverkas av ett nytt sätt att organisera Sverige.
14