"Självstyrelse på lokal och regional nivå"Nytt fönster. - Västra ...

Regionaliseringsmotståndare däremot som ser på processen i ett perspektiv uppifrån (topdown)
brukar hävda att regionaliseringen splittrar och fragmenterar den “harmoniska helhet“
som är staten. Denna typ av argumentation är dock lika negativ som ologisk, eftersom en andra
– kommunal och enligt motståndarna splittrande – nivå redan finns i de flesta stater.
Seminariet visade att man närmar sig “det regionala“ med en viss tveksamhet. Detta gällde väl
inte deltagarna personligen utan snarare deras roll som språkrör för allmänheten. Det är tydligt
att den s.k. stora allmänheten inte vet vad regionerna ska vara bra för och vad vi ska ha dem till.
Det är alltså viktigt att man förmedlar detta på ett obyråkratiskt sätt och att man konkret pekar
ut förekomsten av olika regionala sammanhang som står medborgarna till buds.
I Frankrike t.ex. vet medborgarna i regionen Languedoc-Roussillon att denna större
sammanslagna region kan företräda deras intressen på det europeiska och globala planet på ett
bättre sätt än bara Languedoc, än bara Roussillon och än Frankrike i sin helhet. Vet
medborgarna i Västra Götalandsregionen detta, för att ta ett svenskt exempel? Men samtidigt är
medborgarna i den sydfranska regionen väl medvetna om sin tillhörighet till dels den gamla
regionen Languedoc, dels till Roussillon. Hur är medvetenheten om länsindelningen som
grundval till Västra Götalandsregionen? Och hur använder man det gränsöverskridande
samarbetet med norska regioner? I Languedoc-Roussillon ingår man i en större men aktiv
pyreneisk intressegemenskap sedan 1983 (makroregionen Working Community of the Pyrenees)
ihop med ytterligare två franska regioner, Aquitaine och Midi-Pyrénées och fyra spanska:
Aragonien, Katalonien, Baskien, Navarra samt staten Andorra. Inom ramen för samarbetet
förbättrar man kommunikationerna och gör gemensamma satsningar på turism. Likaså
intensiveras samarbetet i den gränsöverskridande mikroregionen Cerdanya, på båda sidor om
den fransk-spanska gränsen och som fram till 1700-talet var en enda region.
I båda överlevande svenska regionförsök, Skåne och Västra Götaland, finns ju liknande
strukturer och satsningar som i Languedoc-Roussillon. Frågan är hur detta förmedlas och i
vilken utsträckning som regionmedborgarna görs medvetna om detta. Det konkreta regionala
samarbetet är ett sätt att få den regionala allmänheten intresserad; det lever av ett växande
deltagande. Här gäller det naturligtvis att också ha mediernas öra.
VILKA FRÅGOR ÄR REGIONALA?
Trots den stora skillnaden mellan regionala kompetenser i en federal stat och en
decentraliserad, ja, t.o.m. unitarisk, stat så är diskussionen om vilka befogenheter som passar
den regionala nivån ständigt återkommande i alla europeiska stater och regioner. Också
deltagarna på seminariet dryftade temat vilka frågor som är regionala.
Till att börja med kan vi slå fast, att de regionala frågorna skiljer sig från stat till stat och att
detta beror på staters och regioners historia och geografi. På seminariet hittade man en minsta
gemensam nämnare då regionrådet Christine Axelsson från Region Skåne föreslog “vardagsnära“
frågor. Det kan duga som en början men samtidigt måste man slänga in en brasklapp i
debatten och erinra om att “vardagsnära“ är ett tänjbart begrepp och att det naturligtvis inte
gäller övergripande; många vardagsnära frågor hanteras bättre av kommunerna. Man skulle
också kunna kalla de regionala frågorna “mellanstora“.
22