"Självstyrelse på lokal och regional nivå"Nytt fönster. - Västra ...

forskningen och tusentals erfarenheter från hela Europa visar dock att det i realiteten inte finns
ett “antingen–eller“. I stället står vi inför ett “både–och“. Låt oss ta en person i sydtyska staden
Ulm till exempel. Denne har en kommunal identitet, en regional (Baden-Württemberg), en
gränsöverskridande (Donausamarbetet), en sydtysk, en tysk och en europeisk. Samtliga dessa
identiteter är territorialt betingade. Inte minst i vårt virtuella samhälle är det väsentligt för
människor att de känner en tillhörighet till ett flertal små och stora rum. Vilken identitet som
överväger hos Ulmaren är däremot en helt individuell fråga och beror på personliga
omständligheter och växlar även från tid till tid.
Vad som framkommit i de tyska och franska regioner vilka är sammanslagna, och vilket då är
av svenskt intresse eftersom vi står inför nya regionbildningar sammansatta av flera län, är att
en “ny“ sammansatt regionbildning ofta får ta olika identitetsskapande faktorer till hjälp för att
människor ska känna sig som en nordrhein-westfalare, en languedoc-roussillonare eller
“västragötalandare“. Viktigt är då – visar erfarenheterna – att man förankrar den “nya“
identiteten i de gamla (mikro)regionerna till exempel i Skaraborgs, Älvsborgs län etc. och att
man även i fortsättningen känner sig som skaraborgare jämte den bibehållna kommunala
identiteten. Den ena identiteten utesluter aldrig den andra. Ju fler identiteter man har att falla
tillbaka på desto “rikare“ är man – också som individ. Eftersom en territoriell identitet i första
hand är historiskt, kulturhistoriskt, geografiskt och kulturellt betingad så är den en kreativitetsoch
utvecklingsfaktor för regionmedborgare och region. Ett intressant exempel visade sig vid
återförenandet av de två tyska staterna. I DDR där människor tvingats att smälta in i en östtysk
“enhetsgröt“ valde man – mer eller mindre undermedvetet – att närma sig det större Tyskland
via de gamla regionerna. Först återupptäckte man sitt ursprung som sachsare eller
mecklenburgare. Det var viktigt att ha den regionala identiteten som ett slags stöd.
Det har också visat sig att människor på öar har en stark identitet och att de geografiska
betingelserna spelar en väsentlig roll, så exempelvis har det visat sig svårt att lägga ihop en
bergregion i inlandet med en slättlandsregion vid kusten. Gunnar Wetterberg påpekade att de
regionala olikheterna i Sverige inte riktigt erkänns. Frågan är om han har rätt. Ser man till den
konkreta verkligheten märker vi en påfallande diversifikation, som även är framträdande i
regioner och kommuner, vilka ligger nära varandra och också att denna levs ut i exempelvis
kulturella yttringar. Hur mycket dessa s.k. “mental maps“ betyder ser vi dagligen bevis för
alltid någonstans i Europa. För svenskt vidkommande kan jag erinra om Värmlands motstånd
mot integrationen i Västra Götalandsregionen då denna fråga var uppe till behandling.
I detta sammanhang finns anledning att komma ihåg vad en av systemteorins mest intressanta
företrädare, den tyske biokemikern Friedrich Vester framhävde: “För att förstå ett system (och
det regionala är ett politiskt system. L.L.) är mjuka data lika viktiga som hårda fakta. Kvalitativa
komponenter (åsikter, antipati, prestige, maktbegär, konsensförmåga, motivation etc) är lika
viktiga för att förstå hur ett system fungerar och är ofta av större betydelse än mätbara data. Tar
man inte hänsyn till mjuka data uppstår en felaktig (dvs. ovetenskaplig) bild av ett system. I det
fallet är en systemanalys meningslös och dess utsagor irrelevanta“.
24