Försiktighetsprincipens tillämpning på risker med ... - Glocalnet

Ett elektriskt ledande föremål som befinner sig i ett elektriskt fält blir uppladdat av detta fält. Detta kallas
kapacitiv spänningssättning. En buss som parkerar under en kraftledning blir t ex kapacitivt spänningssatt av
fältet från kraftledningen. Om en person som står på marken tar i bussens metallhölje går det en elektrisk ström
genom honom från bussen till jord. I detta fall är strömmens styrka beroende av metallhöljets area. Riskerna är
alltså större om det är en buss som parkerar under kraftledningen än om det istället hade varit en personbil.
3.4 Magnetiska fält
Magnetfältet är ett mått på den kraftverkan som beror på rörelser hos laddade partiklar. Ett magnetiskt fält alstras
därmed av elektriska strömmar. Fältets styrka är beroende av såväl strömmens styrka som avståndet till den
strömförande ledaren. Magnetfält kring en ledare med likström är statiskt medan fältet kring en växelström
varierar med strömmens frekvens. Styrkan på det magnetiska fältet anges i ampere per meter (A/m).
Magnetfältet i en punkt är ofta genererat av flera strömkällor. Ibland kan fältet förstärkas av olika källor som
alstrar magnetfält i en och samma riktning, men det kan också vara så att de olika magnetfälten tar ut varandra. I
en vanlig lampsladd med två ledare går t ex strömmen fram i den ena ledaren och tillbaks i den andra. I detta fall
ger de två ledarna upphov till motriktade magnetfält som tar ut varandra, eftersom ledarna ligger så tätt
tillsammans. Om ledarna däremot är längre ifrån varandra, som t ex i en kraftledning, tar fälten från de olika
ledarna endast delvis ut varandra. Här omges alltså ledningarna av ett större sammanlagt magnetfält.
På samma sätt som för det elektriska fältet avtar magnetfältet med avståndet från källan. Det magnetiska fältet
från en lång rak enkelledare avtar med ett genom avståndet. Magnetfältet avtar däremot kubiskt med avståndet
från en punktkälla; som t ex från en liten motor. 3
Begreppet magnetisk flödestäthet (B) brukar också användas. Hänsyn tas då även till vilket material fältet
befinner sig i. Flödestätheten är lika med fältstyrkan (H) multiplicerat med permeabilteten (µ). Enheten för den
magnetiska flödestätheten är tesla (T).
B = µ • H
De flesta material – som t ex luft, vatten, biologisk vävnad och de flesta metaller – har en permeabilitet med ett
värde mycket nära det för vakuum. Det är därmed svårare att skärma av ett magnetfält, än ett elektriskt fält.
Endast magnetiska material, som järn, har en permeabilitet som kraftigt avviker från vakuum. Ett magnetfält
passerar alltså genom en människa eller en annan organism utan att fältet störs i någon nämnvärd grad, eftersom
organismer endast innehåller försumbara mängder magnetiskt material.
I biologisk vävnad finns det ibland, som i den mänskliga hjärnan, små mängder av magnetitpartiklar (Fe3O4).
Dessa partiklar har den förmågan att de kan orientera sig själva i ett magnetfält. Materialet kan alltså bland annat
användas som en kompass. Hos levande organismer misstänks förekomsten av magnetit vara en orsak till några
av de biologiska effekter av magnetfält vi senare skall diskutera.
På samma sätt som ström genom en ledare genererar ett magnetfält, gäller även det omvända förhållandet. I en
ledare som befinner sig i ett tidsvarierade magnetfält, eller rör sig i ett statiskt magnetfält, induceras det en
elektrisk ström. För en människa som befinner sig i ett tidsvarierande magnetfält uppkommer det alltså
induktionsströmmar i kroppen. Induktionsströmmens styrka är dels beroende av magnetfältets styrka, men -
eftersom permeabilitet är frekvensberoende - också av magnetfältets frekvens.
3.5 Högfrekventa fjärrfält
De elektromagnetiska fälten brukar indelas i när- och fjärrfält beroende på frekvens och avstånd till strålkällan.
Normalt sett, om källan är liten i förhållande till våglängden, kan närfältsförhållanden antas råda inom en
våglängd från källan. Vi kraftfrekvens (50 Hz) är därmed närfältet 6000 km och vid GSM-telefoni (1,8 GHz) är
närfältet 17 cm. Området utanför detta avstånd utgörs av fjärrfältet. Det är alltså främst inom det högfrekventa
området vi kan exponeras för fjärrfält av märkbar styrka.
Vid fjärrfältsförhållanden skiljs det inte på de elektriska och magnetiska fälten, utan här är det den sammanlagda
3 Hamnerius, 1996 s.7
Sidan 10 av 62