Försiktighetsprincipens tillämpning på risker med ... - Glocalnet

förekomsten eller omfattningen av de risker människors hälsa utsätts för, så måste kommissionen tillåtas vidta
skyddsåtgärder utan att behöva vänta på att det fullt ut visas att riskerna faktiskt förekommer och hur allvarliga
de är. 118 I ett annat avgörande har domstolens första instans uttalat sig om den skälighetsavvägning som skall
göras enligt försiktighetsprincipen. Förstainstansrätten har angivet att de krav som hänger samman med folkhälsa
obestridligen måste anses väga tyngre än ekonomiska överväganden. 119
Även politiska riktlinjer och annan tillämpning av principen är av betydelse för tolkningen. Hur kommissionen
tillämpar principen är av stor vikt. På rådets uppmaning har kommissionen meddelat riktlinjer för sin tillämpning
av försiktighetsprincipen. 120 Enligt kommissionen förutsätter åberopandet av försiktighetsprincipen att potentiellt
oacceptabla skadliga effekter har fastställts och att den vetenskapliga bedömningen inte gör det möjligt att
fastställa risken med tillräcklig säkerhet. Om en insats bedöms nödvändig så bör de åtgärder som grundas på
försiktighetsprincipen bland annat:
• vara proportionella i förhållande till skyddsnivån,
• vara icke-diskriminerande vid tillämpningen,
• stå i överensstämmelse med liknande åtgärder som redan vidtagits,
• vara grundade på undersökningen av potentiella fördelar och kostnader för en insats eller brist på insats,
• vara föremål för granskning mot bakgrund av nya vetenskapliga uppgifter och
• kunna ta ansvar för att tillhandahålla de vetenskapliga belägg som krävs för en mer övergripande
riskbedömning.
Bevisbördan för att tillräckliga försiktighetsåtgärder vidtagits ligger på verksamhetsutövaren vid ett
tillståndsförfarande. För andra situationer ger inte EG-rätten någon allmän regel om bevisbördans omfattning
eller placering.
Då det gäller de försiktighetsmått som slutligen vidtas står det en lång rad olika åtgärder till förfogande.
Åberopandet av försiktighetsprincipen behöver inte ta sig uttryck i antagande av rättsakter som syftar till att ge
rättsliga effekter. Beslut att finansiera ett forskningsprogram eller beslut om att informera allmänheten om
negativa effekter kan också vara åtgärder som inspireras av principen.
Kommissionen har även angivet att försiktighetsprincipen, som huvudsakligen tillämpas av beslutsfattare när det
gäller riskhantering, inte bör sammanblandas med de mått av försiktighet som vetenskapsmän tillämpar i sin
bedömning av vetenskapliga uppgifter. Graden av vetenskaplig osäkerhet måste givetvis fastställas så långt som
möjligt, men bedömningen av vad som är en "acceptabel" risknivå för samhället är främst ett politiskt ansvar.
Bedömningen måste omfatta fler faktorer. Detta gäller såväl den vetenskapliga osäkerheten och riskens
omfattning som allmänhetens oro.
Frågan är då i vilken utsträckning EG-rättens försiktighetsprincip kan göras gällande av enskilda inför svenska
domstolar och myndigheter? Ett krav för att en fördragsartikel skall få direkt effekt i den svenska rättsordningen
är att innebörden är klar och precis. Regelns tillämpning får alltså inte vara beroende av en
lämplighetsbedömning vilket, enligt min mening, bör anses vara fallet med försiktighetsprincipen. Även om
artikel 174 alltså inte är direkt tillämplig som nationell lag har den dock en indirekt effekt. Nationella domstolar
och myndigheter är skyldiga att, så långt det är möjligt, tolka nationell lagstiftning med hänsyn till EG-rättens
försiktighetsprincip. Artikeln behöver dock inte tillämpas i en eventuell situation där den står i uttrycklig strid
mot svensk lag. 121
6.2.2.2 Internationell rätt
Försiktighetsprincipen kom första gången till uttryck i ett internationells avtal i och med
Världsmiljökonventionen som antogs av FN:s generalförsamling 1982. Principen har därefter kommit till
användning i ett flertal internationella konventioner. Ett viktigt exempel på detta är Rio-deklarationen som antogs
vid FN:s konferens om miljö och utveckling i Rio 1992. I syfte att skydda miljön ska försiktighetsprincipen,
enligt deklarationens artikel 15, tillämpas så långt som möjligt och med hänsyn tagen till staternas möjligheter
härtill. Om det föreligger hot om allvarlig eller oåterkallelig skada får inte avsaknaden av vetenskaplig bevisning
användas som ursäkt för att skjuta upp kostnadseffektiva åtgärder för att förhindra miljöförstöring. Principen
anses numera vara allmänt accepterad inom internationell miljölagstiftning. Den tillämpas också i de avtal som
träffas inom ramen för Världshandelsorganisationen (WTO). 122
118 EG-domstolen, 1998-05-05
119 EG-domstolens första instans, 1997-04-30
120 KOM (2000) 1
121 Jmf Bernitz et al, 1999 s.84ff
122 KOM (2000) 1
Sidan 38 av 62