Försiktighetsprincipens tillämpning på risker med ... - Glocalnet
Försiktighetsprincipens tillämpning på risker med ... - Glocalnet
Försiktighetsprincipens tillämpning på risker med ... - Glocalnet
Create successful ePaper yourself
Turn your PDF publications into a flip-book with our unique Google optimized e-Paper software.
ehöva bekosta åtgärder för att minska magnetfältsexponeringen. Vid en bedömning enligt PBL borde alltså<br />
samma riktvärde tillämpas som vid prövningar enligt ellagen. Som vi återkommer till senare används riktvärdet<br />
0,2 µT i den senare tidens praxis i ärenden om nätkoncession. 156<br />
6.4.5.3 Bygglov för transformatorstationer<br />
Då det gäller bygglov för en källa som alstrar elektromagnetiska fält till sin omgivning är situationen en annan än<br />
då en fastighetsägare själv önskar uppföra en byggnad i närheten av exempelvis en kraftledning. I bygglovsfrågor<br />
rörande transformatorstationer är det ofta grannarna som motsätter sig byggnationen, eftersom de känner oro för<br />
hälso<strong>risker</strong>na.<br />
Länsrätten i Stockholms län tog under 1999 ställning i ett bygglovsärende där frågan var om magnetfältet<br />
från en transformatorstation var acceptabelt <strong>med</strong> tanke <strong>på</strong> närboendes hälsa. 157 Byggnadsnämnden i<br />
Vaxholms kommun hade beviljat bygglov, <strong>med</strong>an länsstyrelsen hade undanröjt detta beslut efter ett<br />
överklagande. Länsstyrelsen motiverade sitt beslut <strong>med</strong> att magnetfältet beräknades till över 0,2 µT vid<br />
tomtgräns till en villafastighet. Energibolaget överklagade och anförde bland annat att magnetfältet från<br />
transformatorstationen skulle komma att understiga 0,2 µT inne i bostadshuset. Länsrätten delade dock<br />
länsstyrelsens bedömning att anläggandet av transformatorstationen i fråga skulle stå i strid <strong>med</strong><br />
bestämmelserna i PBL 3:2. Överklagandet avslogs därför. Energibolaget avstod från att föra processen<br />
vidare till kammarrätten.<br />
6.4.5.4 Bygglov för mobiltelefonimaster<br />
Hösten 1999 prövade regeringsrätten ett par beslut rörande bygglov för uppförande av mast för<br />
mobiltelefoni. 158 I bägge fallen hade besluten överklagats av närboende som var elöverkänsliga. Deras<br />
bostäder hade, <strong>med</strong> gott resultat, elsanerats för att minimera de elektromagnetiska fälten. Uppförandet av<br />
masten befarades nu, av de klagande, att öka exponeringen för pulsade mikrovågsfält i bostaden <strong>på</strong> ett<br />
sådant sätt att de skulle tvingas flytta. Yrkandet om att besluten om bygglov skulle upphävas grundade sig<br />
bland annat <strong>på</strong> PBL 2:3 och 3:2. 159 Överklagandena har dock fått avslag i samtliga instanser. Regeringen<br />
har i sin motivering främst hänvisat till två utlåtanden från SSI och Socialstyrelsen. SSI hade beräknat<br />
exponeringen för radiofrekventa fält <strong>på</strong> de aktuella fastigheterna. I ett av fallen konstaterades att den<br />
planerade radiomasten skulle ge upphov till ett tillskott <strong>på</strong> 4 - 14 % för de radiofrekventa fälten. I det<br />
andra fallet handlade det endast om ett tillskott <strong>på</strong> cirka 1 %. De framräknade fältstyrkenivåerna angavs<br />
ligga långt under de gränsvärden som rekommenderats för att undvika termiska effekter. Enligt SSI finns<br />
det, trots mångårig forskning, inga välunderbyggda och vetenskapliga resultat som ger stöd för antagandet<br />
att radiofrekvent strålning av aktuell intensitet ger upphov till några olägenheter eller skador. Det var även<br />
Socialstyrelsens åsikt att det inte finns belägg för att fält från basstationer för mobiltelefoni kan ge upphov<br />
till ohälsa hos människor i form av icke-termiska effekter. Med beaktande av detta fann alltså regeringen<br />
att radiomasternas lokalisering inte var olämplig <strong>med</strong> hänsyn till de närboendes hälsa enligt PBL 2:3.<br />
Masternas placering och utformning ansågs inte heller <strong>med</strong>föra fara eller betydande olägenheter för<br />
omgivningen enligt PBL 3:2. Regeringsrätten fastställde regeringens beslut.<br />
I inget av rättsfallen redovisades några värden <strong>på</strong> aktuella bakgrundsnivåer. Det går därför inte att dra några<br />
slutsatser om vilka totala fältstyrkenivåer som kan anses acceptabla i andra liknande fall. Av domskälen kan det<br />
inte heller utläsas vilka forskningsresultat som har beaktats. De expertutlåtanden som redovisats har bestått av<br />
allmänna värderingar där bakomliggande fakta inte, eller endast mycket kortfattat, har berörts. En värderingsfri<br />
redogörelse av relevanta studier hade varit att föredra så att domstolen kunnat bilda sig en egen uppfattning om<br />
tillgänglig bevisning. Enligt min mening kan det inte förutsättas att de värderingar som anges i expertutlåtandena<br />
grundar sig <strong>på</strong> de utgångspunkter som ges i PBL 2:3 och 3:2. Av denna anledning bör man vara försiktig <strong>med</strong> att<br />
dra för långtgående slutsatser av rättsfallen. Det bör även noteras att regeringsrätten valt att endast publicera ett<br />
av dessa avgöranden i sin årsbok. Denna dom har publicerats som ett notismål. Syfte <strong>med</strong> detta är att begränsa<br />
domarnas prejudikatvärde.<br />
Det finns även ett antal liknande ärenden som avgjorts av lägre instanser, utan att föras upp till regeringsrätten.<br />
Jag har dock inte funnit något avgörande som vunnit laga kraft och är av den innebörden att bygglov för en<br />
156 Nätkoncessioner behandlas i kapitel 6.5.2.<br />
157 Länsrätten i Stockholms län, 1999-10-18<br />
158 Regeringsrätten, 1999-10-14<br />
159 Enligt PBL 3:14 är 3 kap PBL tillämpligt även <strong>på</strong> sådana andra anläggningar än byggnader som anges i PBL 8:2. Härav följer att<br />
bestämmelserna även gäller master för mobiltelefoni.<br />
Sidan 50 av 62