Försiktighetsprincipens tillämpning på risker med ... - Glocalnet
Försiktighetsprincipens tillämpning på risker med ... - Glocalnet
Försiktighetsprincipens tillämpning på risker med ... - Glocalnet
You also want an ePaper? Increase the reach of your titles
YUMPU automatically turns print PDFs into web optimized ePapers that Google loves.
<strong>tillämpning</strong>en av försiktighetsprincipen är det av betydelse att känna till förutsättningarna för de uttalanden som<br />
görs i utlåtanden av <strong>med</strong>icinsk expertis.<br />
För att undersöka <strong>risker</strong>na <strong>med</strong> exponering för elektromagnetiska fält används flera typer av metoder som alla har<br />
sina för- och nackdelar. De metoder som används är främst epidemiologiska studier, djurförsök och så kallade<br />
in-vitro studier där det görs laborativa experiment <strong>på</strong> cellnivå.<br />
I epidemiologiska undersökningar studeras förekomsten av olika sjukdomar i befolkningen samt faktorer som<br />
<strong>på</strong>verkar denna förekomst. Syftet är att finna samband mellan sjukdomar och exponering för faktorer som<br />
exempelvis elektromagnetiska fält. En nackdel <strong>med</strong> denna metod är dock att den har svårt att detektera små<br />
effekter, vilket det ofta är fråga om då det gäller exponering för svaga elektromagnetiska fält. Det är svårt att<br />
skilja små effekter från inga effekter alls. Avsaknaden av resultat behöver inte betyda att ett orsakssamband<br />
saknas utan kan också betyda att mätmetoden inte är tillräckligt tillförlitlig för att detektera sambandet.<br />
Epidemiologiska studier utgör dock i regel den enda möjligheten att studera samband mellan elektromagnetiska<br />
fält och hälsoeffekter direkt hos människan. Visserligen görs det också vissa laboratorieexperiment <strong>med</strong> frivilliga<br />
försökspersoner, men då handlar det bara om att undersöka sådana biologiska effekter som inte anses kunna vara<br />
skadliga för hälsan. En annan nackdel <strong>med</strong> epidemiologiska studier är också att resultatet endast bygger <strong>på</strong> ett<br />
statistiskt samband mellan exponering och sjukdom, vilket inte behöver vara det samma som att exponeringen är<br />
den verkliga orsaken till hälsoeffekten.<br />
Laborativa in-vitro-studier av celler syftar till att klarlägga underliggande mekanismer som sammanbinder<br />
exponering <strong>med</strong> biologiska effekter. I förhållande till denna typ av cellstudier är laborativa in-vivo-studier <strong>med</strong><br />
olika arter av försöksdjur mer relaterade till en verklig livssituation. Ofta är det dock vanskligt att översätta<br />
resultatet från djurstudier <strong>på</strong> människor, eftersom doser och känslighet kan variera.<br />
Ett vanligt problem inom området är att när en eller flera undersökningar visat <strong>på</strong> någon biologisk effekt har<br />
andra forskargrupper försökt upprepa experimentet utan att komma fram till samma resultat. En orsak till detta<br />
kan vara små, till synes obetydliga, fel eller olikheter i metodik och laboratorieuppställningar. Resultatet av ett<br />
experiment <strong>på</strong> en råtta kan t ex <strong>på</strong>verkas av om råttan under försöket utsätts för en miljö som stressar den <strong>på</strong> ett<br />
annat sätt än genom <strong>på</strong>verkan av elektromagnetiska fält.<br />
5.2.2 Mer om epidemiologiska studier<br />
Epidemiologiska studier kan göras <strong>på</strong> olika sätt beroende <strong>på</strong> omständigheterna i den aktuella situationen. Den<br />
klart vanligaste metoden som används för att undersöka effekterna av elektromagnetiska fält är dock fallkontrollundersökningen.<br />
Denna metod innebär att det ur en population väljs ut en fallgrupp och en kontrollgrupp.<br />
Fallgruppen består av individer som har den sjukdom som skall undersökas och kontrollgruppen består av<br />
individer som inte har denna sjukdom. Därefter insamlas exponeringsdata och en jämförelse görs mellan<br />
exponeringen för fall och kontroller.<br />
Det mått som brukar användas för att jämföra sjukligheten hos exponerade och oexponerade individer betecknas<br />
relativ risk. Den relativa risken anger förhållandet i antalet sjukdomsfall bland de som exponerats för fälten och<br />
de som inte exponerats för fälten. Om den relativa risken är större än 1 kan det alltså vara så att fälten ökar risken<br />
för att utveckla sjukdomen.<br />
Ett mått <strong>på</strong> sannolikheten för resultatets korrekthet är statistisk signifikans. En sannolikhet om 95% för att<br />
resultatet är korrekt är den tröskel för signifikans som används i de flesta studier inom området. Ibland, t ex då<br />
det gäller barnleukemi, kan en sjukdom vara så sällsynt att det blir svårt att finna tillräckligt många sjukdomsfall,<br />
vilket kan vara en orsak till att resultatet blir statistiskt osäkert.<br />
Det kan även finnas förväxlingsfaktorer som <strong>på</strong>verkar analysen av resultatet. I en svensk studie över<br />
plastsvetsarbetare, vilka exponeras för höga elektromagnetiska fält, har man t ex funnit att 30% av svetsarna hade<br />
ögonskador mot endast 10% av de personer i studien som hade andra arbetsuppgifter. Den relativa risken var<br />
alltså 3. Här gick det dock inte att dra några säkra slutsatser om att fälten orsakat ögonskadorna, eftersom även<br />
flyktiga kemiska ämnen som avges från plasten kan ge upphov till ögonskador. 32<br />
Fynden i en studie måste först och främst beaktas mot bakgrund av hur väl forskarna lyckats kontrollera olika<br />
felkällor. Det finns även andra kriterier som brukar användas vid utvärderingen av om det finns ett<br />
32 Hansson Mild et al, 1987 s.41f<br />
Sidan 19 av 62