Försiktighetsprincipens tillämpning på risker med ... - Glocalnet

magnetfältsexponering blockerar melatoninets tillväxthämmande verkan. Melatonin är dessutom en stark
antioxidant med förmåga att neutralisera skadliga fria radikaler i cellerna. 69
I några djurstudier på gnagare har det upptäckts att en ström på omkring 2 mA/m 2 vid nätfrekvens reducerar
melatoninbildningen i tallkottkörteln. Förändringarna i tallkottkörteln upptäcktes dock först efter några veckors
exponering. På människan har flera studier gjorts vid exponering för liknande strömtätheter, men här har man
inte lyckats se samma tydliga effekt. 70
5.4.3.4 Leukemi och andra former av cancer
Cancer är en sjukdom som anses vara orsakad av en rad samverkande faktorer där födans sammansättning och
tobaksrökning är de i särklass viktigaste riskfaktorerna. Då det gäller elektromagnetiska fält har NIEHS (National
Institute of Environmental Health Services i USA) klassat detta som en möjlig carcinogen faktor. Bakgrunden till
denna klassificering är att de anser att det finns begränsade belägg för carcinogenicitet i epidemiologiska studier
av människa, medan stöd saknas i djurstudier. 71
Efter det att Wertheimer och Leeper 1979 publicerade den första amerikanska studien som visade på ett samband
mellan barncancer och magnetfält i hemmen har det gjorts många studier inom området. Fram till och med år
2000 har det utförts närmare 20 studier avseende cancer, främst leukemi, hos barn som varit bosatta nära
kraftledningar. Studierna skiljer sig lite åt i olika avseenden, men de flesta har visat på en signifikant ökad risk
för att barn drabbas av leukemi. 72 Eftersom dessa studier ofta ligger till grund för tillämpningen av
försiktighetsprincipen, då det gäller exponering för kraftfrekventa magnetfält i bostäder, skall de viktigaste
studierna presenteras lite närmare.
I en studie från 1993 har Feychting och Ahlbom presenterat en omfattande svensk undersökning av
personer som varit bosatta inom 300 meter från en högspänningsledning. Som exponeringsparametrar
användes beräknade magnetfält utgående från kraftledningarnas historiska belastningsdata. Studien
omfattade 558 kontrollpersoner och genom samkörning med cancerregistret fann forskarna 142
barncancerfall, varav 7 av fallen avsåg leukemi vid exponering för magnetfält över 0,3 µT. Resultatet från
studien visade på en signifikant ökad risk vid exponering för magnetfält över 0,2 µT. Den relativa risken
låg på 2,7. Vid exponering för fält över 0,3 µT befanns den relativa risken vara 3,8. För fält av denna
styrka var alltså risken nästan fyrdubblad. 73
En annan omfattande studie från 1997 har utförts av Linet och medarbetare. Studien omfattade 638 fall
och 620 kontroller, varav 83 av fallen hade exponerats för fält över 0,2 µT och 45 över 0,3 µT.
Magnetfältsexponeringen mättes bland annat upp som ett dygnsmedelvärde i barnens sovrum. För fallen
utfördes mätningarna i hem där barn bott under minst 70% av de 5 år som föregått leukemidiagnosen.
Motsvarande mätning gjordes även för kontrollerna. För exponering över 0,2 µT visade resultatet på en
ökad risk, men denna var inte statistiskt säkerställd. Då det gäller barn som exponerats för över 0,3 µT
upptäcktes däremot en signifikant ökad risk för leukemi. Den relativa risken var 1,7. 74
År 1999 presenterades en omfattande engelsk studie ("UK Childhood Cancer Study"). Barn upp till 14 år i
England, Skottland och Wales som bland annat fått leukemi eller hjärntumörer ingick i studien. Totalt
beräknades magnetfältsexponeringen för 2226 fall och lika många kontroller. Eftersom det inte, som i de
andra studierna, gjorts ett urval med utgångspunkt från bostadens närhet till kraftledningar går det dock
inte att jämföra studiernas omfattning utifrån antalet studerade fall. I denna brittiska studie hade endast 21
fall exponerats för fält över 0,2 µT. De mätningar som gjordes avsåg också endast exponeringen under 1
år före diagnosen. Studien fann inga överrisker för cancer som kunde hänföras till exponeringen för
magnetfält upp till 0,4 µT. För högre fält upptäcktes en ökad risk, baserad på 5 exponerade fall. Den
relativa risken var 1,7. 75
Sammanfattningsvis förefaller det finnas ett dos-responssamband mellan exponering och riskökning. Riskerna för
att barn skall drabbas av leukemi ökar ju högre magnetfält de exponeras för. Frågan är om det går att utläsa
någon tröskelnivå då riskökningen börjar uppträda? För mig förefaller det finnas svaga indikationer på att 0,2 µT
69 Elforsk, 1998 s.17
70 ICNIRP,1998 s.501ff, Bergqvist et al, 1998 s.60f och Elforsk, 1998 s.18
71 Berggvist et al, 1999 s.7
72 ICNIRP, 1998 s.498f, Greenland et al, 2000 s.624ff och Berggvist et al, 1999 s.8ff
73 Feychting et al, 1993 s.476
74 ICNIRP, 1998 s.499 och Greenland et al, 2000 s.624ff
75 Bergqvist et al, 2000 s.9f
Sidan 28 av 62