Försiktighetsprincipens tillämpning på risker med ... - Glocalnet

orsakssamband mellan exponering och sjukdom. I detta sammanhang brukar ofta Hills kriterier åberopas. I
huvudsak har dessa följande innebörd.
• Om observerade samband är starka minskar risken för att de kan förklaras av systematiska fel. En hög
relativ risk gör alltså orsakssambandet troligare.
• Samstämmiga fynd i studier utförda på olika befolkningsgrupper stärker tilltron till ett samband.
• Hypoteser om ett orsakssamband stärks om det finns ett samband mellan den relativa risken och
exponeringsnivån.
• En biologiskt rimlig förklaring över sambandet mellan exponering och hälsoeffekt stärker tilltron.
• Djur- och cellstudier som visar på liknande fynd stärker också tilltron.
5.3 Radio- och mikrovågsfält
5.3.1 Några viktiga egenskaper hos fälten
Inom detta frekvensområde (100 kHz - 300 GHz) skiljs det på termiska och icke-termiska effekter. De termiska
effekterna är allmänt accepterade som hälsofarliga och det finns också internationella rekommendationer om
riktvärden som anger vid vilka nivåer strålningen anses skadlig. Detta gäller även icke-termiska effekter för
frekvenser upp till 10 MHz. Då det gäller effekterna av en längre tids exponering för strålning som ligger under
dessa riktvärden råder det dock en större osäkerhet.
Det finns vissa generella egenskaper hos de radiofrekventa fälten som har betydelse för frågan om vilka
biologiska effekter som kan uppkomma. De sätt på vilket fälten tränger in i den exponerade vävnaden är
beroende av frekvensen. Ju lägre frekvens, desto djupare tränger fälten in i vävnaden. En mobiltelefon som hålls
nära örat ger t ex upphov till exponering endast några centimeter in i skallen, eftersom energin absorberas så
snabbt vid mobiltelefonifrekvens. 33
Vid bedömning av de icke-termiska effekterna bör man också uppmärksamma den omständigheten att
människans naturliga fält är av betydligt lägre frekvens än de radiofrekventa fälten. Magnetfältskomponenten av
de radiofrekventa fälten inducerar därför strömmar i kroppen som till frekvens starkt avviker från kroppens egna
strömmar. De elektriska fälten förändras dock av kroppen. Detta innebär dels att fältstyrkan dämpas, men också
att frekvensen ändras. Konduktiviteten hos biologisk vävnad är sådan att elektriska fält runt 100 MHz genererar
strömmar i kroppen med frekvens som påminner om människans naturliga elektricitet.
Även formen på fälten har visat sig vara av betydelse för de biologiska effekterna. Det skiljs på sinusformade
vågor och pulsad strålning. Vid samma energiabsorption från de två strålningstyperna har det visat sig att de
pulsade fälten ger större biologisk respons. Det går t ex att höra pulsmodulerade fält vid frekvenser mellan 200
MHz och 6,5 GHz. 34
5.3.2 Säkerställda hälsorisker och riktvärden
De hälsorisker med radiofrekventa fält som anses säkerställda är dels den termiska effekten och dels påverkan på
nervsystemet. Inom frekvensområdet mellan 100 kHz och 10 MHz har man visat att den dominerande effekten av
strålningen övergår från att stimulera nerver och muskler till termisk uppvärmning av kroppen. I en laborativ
studie med frivilliga försökspersoner har det upptäckts att den primära effekten av exponering för strålning vid
100 kHz är att nervsystemet retas, medan huden istället värms upp vid 10 MHz. 35 Då det gäller effekterna på
nervsystemet kommer dessa att behandlas utförligare i samband med effekterna av de lågfrekventa fälten.
För människan och vissa djurarter är värmekänslighet och termoreglering förknippad med hypotalamus och
termiska receptorer i hud och kropp. Information om temperaturförändringar överförs via det centrala
nervsystemet och det endokrina körtelsystemet. Detta innebär att en organism reagerar både fysiologiskt och
beteendemässigt på uppvärmning.
Termiska effekter i form av en höjd kroppstemperatur har vi alla känt av vid fysisk aktivitet och i samband med
feber vid sjukdomstillstånd. Från laborativa försök på människor har vi även fått information vid vilka
strålningsnivåer en känsla av uppvärmning uppträder i kroppen. Genom olika studier har vi också god kontroll
över vilka temperaturökningar människan klarar av. Ökningar av människans kroppstemperatur med mer än 1-2
33 Ahlbom et al, 2000 s.3160
34 ICNIRP, 1998 s.506
35 ICNIRP, 1998 s.504
Sidan 20 av 62