06.08.2013 Views

Försiktighetsprincipens tillämpning på risker med ... - Glocalnet

Försiktighetsprincipens tillämpning på risker med ... - Glocalnet

Försiktighetsprincipens tillämpning på risker med ... - Glocalnet

SHOW MORE
SHOW LESS

You also want an ePaper? Increase the reach of your titles

YUMPU automatically turns print PDFs into web optimized ePapers that Google loves.

ledande föremål som blivit uppladdat genom att befinna sig i fältet. I denna situation kan två fenomen av<br />

biologiskt intresse uppkomma. Vid det ögonblick föremålen kommer i kontakt <strong>med</strong> varandra uppkommer en<br />

urladdning som ger upphov till en enstaka strömspik (transient) i syfte att reducera potentialskillnaden. Även<br />

därefter, då kontakt har etablerats mellan personen och det ledande föremålet, flyter det en kontaktström mellan<br />

dem. Problemet kan illustreras genom det fall då en person som är ansluten till jordpotential vidrör ett större<br />

ojordat föremål, t ex en buss, som befinner sig under en högspänningsledning. Vid beröring leds då den ström<br />

som inducerats i bussen genom personen till jord. Den strömstyrka det blir fråga om i detta fall är <strong>på</strong> en sådan<br />

nivå att den i vart fall ger personen obehag.<br />

De biologiska effekterna är beroende av såväl frekvens som strömstyrka. Människan är som känsligast för<br />

kontaktströmmar inom frekvensområdet 10 - 100 Hz, vilket alltså innefattar kraftfrekvensen. Känsligheten är<br />

också lite individuell. Män, kvinnor och barn har tröskelnivåer som skiljer sig lite åt. För kraftfrekvens redovisar<br />

ICNIRP följande tröskelvärden. Kontaktströmmar i styrka 0,2 - 0,4 mA ger lättare obehag, 0,9 - 1,8 mA ger<br />

smärta vid fingerkontakt och den s k "let-go"-tröskeln ligger <strong>på</strong> 8 - 16 mA. Vid kontaktströmmar över "letgo"-tröskeln<br />

får den drabbade personen en elektrisk chock, vilket kan resultera i andningssvårigheter, brännskada<br />

eller att nervsystemet <strong>på</strong>verkas <strong>på</strong> ett sådant sätt att personen kan få kramp. Kramptillståndet innebär att om en<br />

person t ex håller handen runt ett strömförande föremål kan han inte öppna handen för att släppa taget. I<br />

intervallet 12 - 23 mA finns risk för en ännu allvarligare chock. Särskilt om strömmen i en större utsträckning<br />

passerar hjärtat, finns risk för hjärtkammarflimmer, vilket inom kort leder till döden om inte hjärtats funktion kan<br />

återställas. 56<br />

I EU-rekommendationen anger man en referensnivå för maximal kontaktström vid kontakt <strong>med</strong> ledande föremål.<br />

Syftet <strong>med</strong> denna nivå är att undvika biologisk reaktion hos olika personer oberoende av ålder och kön. Inom<br />

frekvensintervallet 0 Hz till 2,5 kHz har man angivit referensnivån 0,5 mA. För högre frekvenser tillåts en högre<br />

maximal kontaktström. 57<br />

5.4.3 Misstänkta hälso<strong>risker</strong><br />

5.4.3.1 Hypoteser om orsaksmekanismer<br />

De strömmar som induceras i kroppen av externa elektriska och magnetiska fält är normalt sett mycket svagare än<br />

de naturliga strömmar i kroppen som man mäter upp <strong>med</strong> EEG eller EKG. Ändå kan de mänskliga cellerna<br />

urskilja dessa onaturliga strömmar ur kroppens eget "brus" av elektriska signaler. Som vi återkommer till senare<br />

är det styrkt att svaga elektromagnetiska fält kan <strong>på</strong>verka olika cellfunktioner, som t ex förmågan att ta upp och<br />

ge ifrån sig kalcium. Vad är då förklaringen till detta?<br />

En teori är att kommunikationen mellan nervceller inte endast går via synapsanslutningarna, utan att cellerna<br />

även är känsliga för och <strong>på</strong>verkas av den externa elektriska miljö som finns mellan cellerna. De naturliga fält som<br />

förekommer här är betydligt svagare än de som används för att styra synapskommunikationen, och kan därför<br />

också störas av svagare fält. 58<br />

Självorganisation är också en modell som diskuteras i sammanhanget. Modellen förklarar hur biologiska system<br />

byggs upp <strong>på</strong> cellnivå och kan jämföras <strong>med</strong> hur små iskristaller bildar välordnade snöflingor. Bygget kan dock<br />

<strong>på</strong>verkas och saboteras av en mycket liten störning. På detta sätt skulle även ett svagt fält kunna störa<br />

cellbygget. 59<br />

En annan hypotes bygger <strong>på</strong> den omständigheten att vi har magnetiskt material i form av magnetit i hjärnan.<br />

Detta material är mycket känsligt för magnetfält och kan användas i en kompass eller annan detektor för att känna<br />

av magnetfält. Magnetfält kan alltså <strong>på</strong>verka magnetitpartiklar, vilka i sin tur kan <strong>på</strong>verka biologiska funktioner.<br />

Det finns dock inte så mycket magnetit i hjärnan. Antalet partiklar är färre än antalet celler i hjärnan. 60 Detta<br />

hindrar dock inte att magnetit som t ex är lokaliserat till tallkottkörteln skulle kunna <strong>på</strong>verka detta organs<br />

funktion. I kapitel 5.4.3.3 återkommer vi till frågan om hur tallkottkörtelns produktion av hormonet melatonin<br />

misstänks <strong>på</strong>verkas av magnetfält. En annan teori bygger <strong>på</strong> att bildningen av fria radikaler underlättas, genom att<br />

det lokala fältet kring magnetitpartiklarna hjälper radikalparen att brytas upp. 61<br />

56 ICNIRP, 1998 s.503 och SOU 1995:108 s.139<br />

57 Rekommendation 1999/519/EG<br />

58 Suess et al, 1989 s.194f<br />

59 Wallerius, 1999. Artikeln bygger <strong>på</strong> en intervju <strong>med</strong> Sheila Galt vid institutionen för biomagnetik vid Chalmers tekniska högskola.<br />

60 ICNIRP, 1998 s.501f<br />

61 Wallerius, 1999<br />

Sidan 26 av 62

Hooray! Your file is uploaded and ready to be published.

Saved successfully!

Ooh no, something went wrong!