Försiktighetsprincipens tillämpning på risker med ... - Glocalnet

More documents

Recommendations

Info

klarläggas att ytterligare skyddsåtgärder är onödiga. 131 Någon motsvarighet till MB 2:1 har inte kommit till direkt uttryck i äldre lagar som miljöskyddslagen eller hälsoskyddslagen. Regeln om omvänd bevisbörda tillämpades dock i miljöskyddslagen. Som vi återkommer till i följande kapitel finns det dock situationer då miljöbalkens införande kan ha förändrat bevisbördans placering i förhållande till vad som gällde enligt hälsoskyddslagen. 6.3.4.2 Riskens sannolikhet och omfattning För att försiktighetsprincipen skall kunna tillämpas skall det alltså finnas skäl att anta att det föreligger en risk. När risken är tillräckligt sannolik och omfattande är det dock svårt att ge något generellt svar på. Uppenbart är att risken inte får grunda sig på alltför lösa spekulationer. Det måste finnas en viss substans bakom farvågorna. I MB 2:3 sägs att syftet med försiktighetsmåtten skall vara att förebygga, hindra eller motverka att verksamheten eller åtgärden medför skada eller olägenhet för människors hälsa eller miljön. Uttrycket "olägenhet för människors hälsa" definieras vidare i MB 9:3 och innebär en störning som enligt en medicinsk eller hygienisk bedömning kan påverka hälsan menligt och som inte är ringa eller helt tillfällig. Begreppet har samma innebörd som uttrycket "sanitär olägenhet" i den gamla hälsoskyddslagen. Detta innebär att det finns en relativt omfattande praxis som kan användas vid tolkning av vad som menas med uttrycket. Såväl fysisk som psykisk påverkan innefattas i begreppet olägenhet. Störningar som, i en icke ringa grad, påverkar välbefinnandet omfattas också av uttrycket. I övrigt då det gäller bedömningen av vad som är en olägenhet och huruvida en olägenhet skall ses som ringa eller ej utgår man från hur människor i allmänhet uppfattar störningen. Hänsyn tas dock till personer som är känsligare än normalt, exempelvis allergiker. 132 Då det gäller psykisk påverkan, eller psykiska immissioner, i form av oro är frågan i vilken utsträckning denna oro behöver vara befogad. I denna fråga finns det ett äldre avgörande enligt miljöskyddslagen där koncessionsnämnden för miljöskydd har lämnat följande ledning. 133 Vid nyanläggning av en fabrik för latexframställning konstaterade nämnden, i enlighet med ett yttrande från Sprängämnesinspektionen, att det inte förelåg någon beaktansvärd risk för de närboende. Därefter anförde nämnden: ”Detta utesluter inte att det, åtminstone under en övergångstid, kan komma att råda en betydande osäkerhet bland de närboende som bland annat kan påverka fastighetsvärdena i trakten. En sådan osäkerhet är också att anse som en olägenhet som bör beaktas vid tillåtenhetsprövning enligt miljöskyddslagen”. Än så länge finns det inte någon mer omfattande praxis om när elektromagnetiska fält kan anses utgöra en olägenhet för människors hälsa enligt miljöbalkens regler. Länsstyrelsen i Skåne län har dock tagit ställning till frågan i två beslut, vilka dock har överklagats och därför kan komma att ändras. 134 I en byggnad i Hörby kommun, som användes för skol- och daghemsverksamhet, hade det vid maxbelastning uppmätts en magnetfältsnivå över 0,2 µT från en luftledning på 130 kV. Vid genomsnittsbelastning var dock exponeringen under 0,2 µT vid tomtgräns till den aktuella fastigheten. I detta fall kom länsstyrelsen fram till att oron för hälsorisker, tillsammans med den omständigheten att det inte är klarlagt vilka hälsorisker som är förknippade med denna typ av långtidsexponering, innebar en olägenhet för människors hälsa. Det finns även ett ytterligare beslut rörande samma fastighet. Vid tomtgräns till fastigheten hade även ett annat kraftbolag några nedgrävda 20 kV-kablar. Det sammanlagda magnetfältet från dessa kablar beräknades vid genomsnittsbelastning ge ett tillskott på cirka 0,02 – 0,03 µT. Även då det gäller dessa kraftledningar ansåg länsstyrelsen att miljöbalkens försiktighetsprincip var tillämplig. (Hörbyfallen) Även om det här rör sig om två icke-prejudicerande beslut som inte vunnit laga kraft kan det alltså noteras att länsstyrelsen utgått från gränsen 0,2 µT i bedömningen. Då skolbyggnaden exponeras för magnetfält i denna storleksordning har också redan mycket små ytterligare tillskott från den nedgrävda markledningen setts som en olägenhet för människors hälsa. Det finns också avgöranden från lägre instanser som tar ställning i frågan om riskerna med kraftfrekventa magnetfält har kunnat ses som en sanitär olägenhet enligt den gamla hälsoskyddslagen. I dessa fall rör det sig 131 Prop 1997/98:45, del 1, s.210 och Bengtsson, 1999 s.157 132 Prop 1997/98:45, del 2, s.15 och 109 133 Koncessionsnämnden för miljöskydd, 1977-03-25 134 Länsstyrelsen i Skåne län, 2001-02-02 Sidan 42 av 62
dock om exponering för fält som ligger en bit över 0,2 µT. Även dessa avgöranden är av ett visst intresse för frågan om när det föreligger olägenhet för människors hälsa enligt miljöbalken. Det måste dock uppmärksammas på att miljöbalkens införande förefaller ha ändrat rättsläget vad det gäller bevisbördans placering. I hälsoskyddslagen nämndes inget om bevisbördan, vilket innebar att det blev den som åberopade försiktighetsprincipen som fick visa att det förelåg en sanitär olägenhet. Enligt MB 2:1 är det numera verksamhetsutövaren som skall styrka att det inte föreligger olägenhet för människors hälsa. Tillsynsmyndigheten måste dock fortfarande ha en grundad anledning att misstänka att det föreligger en risk för olägenhet då den beslutar om en försiktighetsåtgärd. 135 Länsstyrelsen i Stockholms län har i ett fall kommit fram till att höga magnetfält utgör en sanitär olägenhet i bostäder (Bergshamrafallet). 136 I bostadsområdet Bergshamra bodde det närmare 2.000 personer inom 80 meter från närmsta kraftledning. Inom denna zon låg även två barndaghem. Vid tre mätplatser hade magnetfält inom intervallet 0,6 – 1,1 µT uppmätts. Länsstyrelsen kom fram till att ett eventuellt orsakssamband mellan kraftledningarna och cancer är så svagt att det ensamt inte kan betraktas som en sanitär olägenhet. Till stöd för denna uppfattning låg några utredningar om kunskapsläget rörande riskerna för barnleukemi som fanns tillgängliga våren 1995. Enbart oro för sjukdomsrisken kan dock, enligt länsstyrelsen, ge upphov till psykisk ohälsa och därmed vara en sanitär olägenhet. I det aktuella fallet hade en hel del människor försökt flytta från området och olika aktioner hos kommunen hade också utförts i syfte att få bort kraftledningarna. Länsstyrelsen kom därför fram till att den oro som de boende i Bergshamra kände varken kunde betecknas som ringa eller helt tillfällig. Därmed ansågs det föreligga en sanitär olägenhet i hälsoskyddslagens mening. I ett annat fall har också länsrätten i Skåne län tagit ställning till frågan om magnetfält från en kraftledning kan anses utgöra en sanitär olägenhet (Döshultfallet). 137 På fastigheten Döshult 3:49 i Helsingborgs kommun hade magnetfält mellan 0,3 och 1,4 µT uppmätts inne i en villa. Även i detta fall kom länsrätten fram till att hälsoskyddslagen var tillämplig, eftersom det förelåg en sanitär olägenhet som inte kunde anses ringa. Domen meddelades i mars år 2000 och parterna hade åberopat Feyching och Ahlboms studie om barnleukemi från 1993 samt "UK Childhood Cancer Study" från 1999 som stöd vid riskbedömningen. 138 Det finns alltså några avgöranden där man i olika situationer kommit fram till att försiktighetsprincipen är tillämplig, eftersom svaga kraftfrekventa magnetfält anses utgöra en olägenhet för människors hälsa. Frågan är om det finns någon lägsta gräns för vid vilken exponeringsnivå det kan anses föreligga en sådan olägenhet. I Hörbyfallet har länsstyrelsen kommit fram till att långvarig exponering för magnetfält över 0,2 µT utgör en olägenhet för barns hälsa. Denna tillämpning ligger även i linje men hur försiktighetsprincipen har använts enligt andra lagar. Som vi återkommer till senare finns det aktuella rättsfall enligt såväl plan- och bygglagen som ellagen där man dragit en gräns vid 0,2 µT. Då det gäller de högfrekventa fälten har jag inte funnit någon praxis till stöd för en tolkning av vid vilka nivåer de kan anses utgöra en olägenhet för människors hälsa. Eftersom det inte utförts så många studier över vilka hälsoeffekter svaga högfrekventa fält har finns det inte någon bevisning, som motsvarar den som finns för de lågfrekventa fälten, att åberopa för vid vilken nivå en riskökning börjar uppträda. Det finns dock en oro bland många för att bo i närheten av högfrekventa källor som t ex basstationer för mobiltelefoni. I vilka situationer elektromagnetiska fält kan anses orsaka skada eller olägenhet för miljön är en öppen fråga. Miljöskyddslagen var inte tillämplig i fråga om elektriska och magnetiska verkningar av en elektrisk anläggning. Praxis enligt den gamla vattenlagen kan dock möjligen vara till viss hjälp vid tolkning av uttrycket. I ett tillståndsärende uppkom frågan om ett statiskt magnetfältet från en likströmskabel mellan Sverige och Polen kunde störa fiskars orienteringsförmåga (Fallet om Polenkabeln). 139 Miljödomstolen konstaterade att det inte kunde uteslutas att företaget gav upphov till skador och olägenheter med hänsyn till fiskeriintresset. I sitt domslut meddelade man också villkor i syfte att minska fälten från kabeln. Även om det inte förekom några direkta diskussioner om hur omfattande en risk skall vara för att villkor om skyddsåtgärder skall kunna ställas, är det uppenbart att domstolen i detta fall ansåg risken vara tillräckligt omfattande för att tillämpa den dåvarande vattenlagens motsvarighet till försiktighetsprincipen. 135 Jmf Miljöbalksutbildningen, 1998 s.41f 136 Länsstyrelsen i Stockholms län, 1995-04-19 137 Länsrätten i Skåne län, 2000-03-03 138 Dessa studier beskrivs närmare i kapitel 5.4.3.4. 139 Miljööverdomstolen, 2000-11-14. De delar av detta mål som berörde riskerna med magnetfält omfattades inte av miljööverdomstolens prövning, eftersom denna fråga inte hade överklagats. Det är därför endast miljödomstolens ställningstagande som är av intresse. Vattenlagen tillämpades eftersom ansökan i målet inlämnats innan det att miljöbalken hade trätt ikraft. Sidan 43 av 62
Page 1 and 2: Juristfirman Unité Adress: Kyrkoga
Page 3 and 4: Sammanfattning De biologiska effekt
Page 5 and 6: 1 Inledning 1.1 Presentation av äm
Page 7 and 8: 2 Övergripande strålskyddsarbete
Page 9 and 10: Figur 1. Det elektromagnetiska str
Page 11 and 12: effekten som är av intresse. En st
Page 13 and 14: Från vissa vapensystem, som använ
Page 15 and 16: Spänning Strömtäthet EKG 1 mV mA
Page 17 and 18: gnisturladdning som vi själva orsa
Page 19 and 20: tillämpningen av försiktighetspri
Page 21 and 22: °C anses kunna ge negativa hälsoe
Page 23 and 24: En aktuell studie som visat på ick
Page 25 and 26: elektriska fälten dämpas av såv
Page 27 and 28: Jonparametrisk resonans är en för
Page 29 and 30: skulle kunna vara en sådan kritisk
Page 31 and 32: 5.5.1 Allmänt Ett statiskt magnetf
Page 33 and 34: Då det gäller sådana likströmsk
Page 35 and 36: På senare tid har hypotesen återi
Page 37 and 38: Inom EU använder man sig av flera
Page 39 and 40: Om EU tillträtt ett internationell
Page 41: joniserande strålning. Om en verks
Page 45 and 46: hälsoskyddslagen om att flytta en
Page 47 and 48: detaljerade regler för begränsade
Page 49 and 50: Jag har funnit fem avgöranden där
Page 51 and 52: asradiostation har avslagits på gr
Page 53 and 54: Förarbetena ger dock ingen ledning
Page 55 and 56: ohälsa eller olycksfall. Bestämme
Page 57 and 58: Arbetsgivarens ekonomiska situation
Page 59 and 60: 7 Slutsatser Försiktighetsprincipe
Page 61 and 62: 8 Referenser 8.1 Offentligt tryck K

Försiktighetsprincipens tillämpning på risker med ... - Glocalnet

Create successful ePaper yourself

Delete template?

Save as template?