Försiktighetsprincipens tillämpning på risker med ... - Glocalnet

Arbetsgivarens ekonomiska situation får dock inte påverka bedömningen. Det går alltså inte att åberopa AmL 3:2
i syfte att sänka kraven på arbetsmiljön med hänsyn till den enskilde arbetsgivarens förutsättningar i ekonomiskt
eller annat avseende. Under övergångsperioder kan dock hänsyn tas till sådana omständigheter som ortens
arbetsmarknadsläge, äldre arbetstagares möjlighet att byta arbete och liknande. 176
6.6.3.4 Skyddsåtgärder och andra försiktighetsmått
Av AmL 3:1 följer att försiktighetsprincipen skall tillämpas med beaktande av de krav på arbetsmiljöns
beskaffenhet som ställs i lagens 2 kapitel. Teknik skall t ex utformas så att arbetstagaren inte utsätts för fysiska
eller psykiska belastningar som kan medföra ohälsa eller olycksfall.
Skyddsåtgärder skall vidtagas mot bland annat elektrisk ström och liknande i syfte att tillhandahålla betryggande
arbetshygieniska förhållanden. Tekniska anordningar som maskiner, mikrovågsugnar, radaranläggningar etc skall
nyttjas och på övriga sätt vara så beskaffade att betryggande säkerhet ges mot ohälsa och olycksfall. (AmL 2:4-5)
En ökning av avståndet mellan källan till de elektromagnetiska fälten och arbetstagaren är en effektiv
skyddsåtgärd, eftersom fältstyrkan avtar snabbt med avståndet från källan. Ibland kan det vara bäst att flytta
arbetstagaren från den lokal eller det arbetsredskap som exponerar honom för höga fält. I andra fall är det bättre
att flytta på källan till fälten.
6.7 Strålskyddslagen
6.7.1 Allmänt
Strålskyddslagens (SL:s) syfte är att skydda människor, djur och miljö mot skadlig verkan av strålning (1 § SL).
De grundläggande aktsamhetskraven har tillkommit med arbetsmiljölagen som förebild, men gäller även utanför
arbetsmiljön. Enligt strålskyddslagen har en verksamhetsutövare samma strålskyddsansvar för tredje man och den
yttre miljön som för sina anställda. 177
Med strålning avses såväl joniserande som icke-joniserande strålning. Definitionen av icke-joniserande strålning
anges som optisk strålning, radiofrekvent strålning, lågfrekventa elektriska och magnetiska fält, ultraljud eller
annan till sin biologiska verkan likartad strålning (2 § SL). De lågfrekventa elektriska och magnetiska fälten har
inte någon begränsning nedåt i frekvens och omfattar därmed också statiska fält, även om sådana fält normalt sett
inte brukar klassas som strålning.
För verksamhet med icke-joniserande strålning krävs tillstånd, enligt strålskyddslagen, bara i den mån SSI
särskilt har föreskrivet om det (21 § SL och strålskyddsförordningen). Då det gäller elektromagnetiska fält har
det endast tillkommit en föreskrift som rör torkning med mikrovågor. I denna föreskift ställs det dock inte några
krav på tillståndsprövning.
Tillsynen över efterlevnaden av strålskyddslagen, och av föreskrifter eller villkor som meddelats med stöd av
lagen, utövas av en tillsynsmyndighet (29 § SL). Efter åtagande av en kommun kan den kommunala miljö- och
hälsoskyddsnämnden få utöva denna tillsyn (30 § SL). I annat fall är det SSI som är tillsynsmyndighet. Vid behov
får tillsynsmyndigheten meddela förelägganden och förbud för att strålskyddslagen skall efterlevas (32 § SL).
Beslut rörande tillsyn kan överklagas till allmän förvaltningsdomstol enligt förvaltningslagens bestämmelser (19
§ SF).
Strålskyddslagen inskränker inte möjligheten att använda andra lagar, utan lagen är parallellt tillämplig
tillsammans med miljöbalken, plan- och bygglagen, ellagen och arbetsmiljölagen. Strålskyddslagen tycks dock
inte ha något "eget" tillämpningsområde då det gäller skydd mot elektromagnetiska fält, utan det går alltid att
utöva tillsyn med stöd av någon annan lag om detta skulle visa sig vara effektivare. Strålskyddslagen är då främst
användbar om den ger ett bättre skydd än de andra lagarna i något visst avseende. Det råder dock en stor
osäkerhet om vilka krav på skyddsåtgärder som kan ställas mot risker med exponering för elektromagnetiska fält,
och det är ofta svårt att avgöra vilken lag det är förmånligast att tillämpa. Eftersom tillsynen ofta utövas av olika
myndigheter, och även besvärsgångarna är olika, enligt de olika lagarna kan det dock vara värt att försöka
tillämpa mer än ett regelsystem. Såväl rättsläget som bevisläget är så osäkert att olika myndigheter mycket väl
kan bedöma en och samma situation på olika sätt.
176 Prop 1976/77:149 s.253f
177 Prop 1987/88:88 s.22
Sidan 57 av 62