Försiktighetsprincipens tillämpning på risker med ... - Glocalnet

med många barn bör det t ex vara möjligt att ställa högre krav på magnetfältsmiljön. Riskerna, och därmed även
nyttan med åtgärderna, är också större ju högre den magnetiska flödestätheten är i närliggande bostäder.
Kostnaderna är beroende av vilken skyddsåtgärd som väljs. Praxis ger inte stöd för några mer detaljerade
slutsatser, men exponering för magnetfält runt 0,2 µT i bostaden förefaller inte vara tillräckligt för att, med stöd
av miljöbalken, ställa krav på mer kostnadskrävande skyddsåtgärder mot befintliga kraftledningar.
Då det gäller arbetsmiljölagens försiktighetsprincip och dess tillämpning på riskerna med elektromagnetiska fält
har yrkesinspektionen haft vissa diskussioner med olika arbetsgivare. För mig förefaller det som om det
accepteras att arbetstagare utsätts för högre fält i arbetsmiljön än vad som är fallet i hemmiljön. Detta kan ha
olika förklaringar. Normalt sett vistas inte människor lika länge på arbetsplatsen som i bostaden. Ibland är det
också bara under en del av arbetsdagen de utsätts för högre fält. En kortare exponeringstid bör alltså vara en
omständighet som innebär att hälsoriskerna minskar. De krav som kan ställas på arbetsmiljön är också beroende
av människors olika förutsättningar. På en arbetsplats där inte barn eller elöverkänsliga stadigvarande vistas
borde magnetfältsnivån då hälsoriskerna börjar uppträda ligga högre än annars.
Tillsyn över källor som utsänder elektromagnetiska fält kan också utövas med stöd av el- och
strålskyddslagstiftningen. Då det gäller försiktighetsprincipens tillämpning på långtidsexponering för svagare fält
har jag dock inte funnit någon praxis enligt denna lagstiftning. Lagstiftarens kommentarer i förarbetena är också
kortfattade och allmänt hållna i detta avseende. Bestämmelserna får därför i första hand tolkas mot bakgrund av
EG-rättens försiktighetsprincip, med det kan givetvis också bli aktuellt att göra analogier med
försiktighetsprincipen enligt annan svensk lagstiftning.
Många av de ovan nämnda regelsystemen kan tillämpas parallellt med varandra. Frågan är då om det är
meningsfullt att tillämpa el- eller strålskyddslagen om det ändå går att utöva tillsyn enligt exempelvis
miljöbalken? Även om både el- och strålskyddslagarna är avsedda att vara speciallagstiftning inom området är
det, enligt min mening, tveksamt om de i något avseende innehåller någon ytterligare precisering av
försiktighetsprincipen då det gäller dess tillämpning på riskerna med elektromagnetiska fält. I formellt avseende
finns det dock skillnader mellan regelverken. Såväl tillsynsarbete som överprövning av besluten görs av olika
myndigheter och domstolar beroende på vilken lag man tillämpar. Med tanke på den osäkerhet som råder inom
området kan det mycket väl vara så att frågan, i en och samma situation, bedöms olika av olika beslutsfattare. Av
denna anledning kan det löna sig att föra parallella processer.
Rent allmänt kan sägas att rättsläget är högst instabilt. I praxis saknas det avgöranden med prejudicerade verkan
och försiktighetsprincipen är också till sin natur sådan att tillämpningen kan förändras beroende på vilka nya
forskningsresultat som presenteras. För att dessa resultat skall få genomslag i rättstillämpningen krävs också att
de åberopas som bevisning i processen. För närvarande är det främst riskerna för att barn skall utveckla leukemi
vid långvarig exponering för lågfrekventa magnetfält över 0,2 µT som det tagits fasta på när
försiktighetsprincipen tillämpats i rättsliga sammanhang. I situationer där statiska magnetfält överskrider det
jordmagnetiska fältet, och detta bedöms kunna påverka intressen som t ex fisket, har också principen tillämpats.
För misstänkta, men ej säkerställda, risker med högfrekventa fält finns det, vad jag vet, ännu inte några
lagakraftvunna domar eller beslut som resulterat i ingripanden med stöd av försiktighetsprincipen.
Jag har endast funnit ett beslut där elöverkänslighet anförts som skäl för att besluta om krav på skyddsåtgärder.
Även om det inte är helt säkerställt vilka faktorer som orsakar besvären förefaller elektromagnetiska fält, eller i
vart fall oro för fälten, i många fall vara en förutsättning för överkänsligheten. Enligt bland annat miljöbalken
skall försiktighetsprincipen vara tillämplig oberoende av om fälten har en fysisk eller psykisk koppling till
ohälsan. Ett problem vid rättstillämpningen är dock de individuella skillnader som föreligger mellan
elöverkänsliga personer. Det är svårt att ge några generella riktlinjer för vid vilka frekvenser och fältstyrkenivåer
besvären uppkommer, utan olika bedömningar får göras från fall till fall.
Sidan 60 av 62