Försiktighetsprincipens tillämpning på risker med ... - Glocalnet

ohälsa eller olycksfall. Bestämmelsen är allmänt hållen och förarbetena ger inte så mycket ytterligare
information. Då det gäller tolkning av försiktighetsprincipen får man därför i många fall tillgå annan information.
EG-rättens försiktighetsprincip är givetvis av stort intresse i detta sammanhang. Enligt min mening bör det även
vara möjligt att göra vissa analogier med svensk lagstiftning som har ett syfte som är snarlikt arbetsmiljölagens
försiktighetsprincip.
Då det gäller yrkesinspektionens praxis finns det inga beslut, rörande riskerna med elektromagnetiska fält, som
överprövats av arbetarskyddsstyrelsen. Det finns inte heller så många beslut där yrkesinspektionen vidtagit någon
tvångsåtgärd i syfte att begränsa arbetstagares exponering för fält som inte överstiger bindande gränsvärden.
Däremot finns det flera tillsynsärenden där yrkesinspektionen givit synpunkter och råd om skyddsåtgärder mot
exponering för magnetfält.
6.6.3.2 Riskens omfattning
Frågan är vid vilken exponering för elektromagnetiska fält det kan anses föreligga risk för att en arbetstagare
utsätts för ohälsa? För akut exponering finns generella gränsvärden i förordningen om högfrekventa fält i
arbetsmiljön och ICNIRP:s rekommendationer för yrkesexponering. Det kan även bli aktuellt att tillämpa
försiktighetsprincipen för fältstyrkor som ligger under dessa gränser. Av AmL 2:1 följer bland annat att olika
krav kan ställas på arbetsmiljön beroende på arbetets natur och människors olika förutsättningar i fysiskt och
psykiskt avseende.
Under hösten 1999 meddelade yrkesinspektionen i Stockholm ett beslut om förbud att låta en
elöverkänslig arbetstagare arbeta i ett kontor som inte var elsanerat. 168 Beslutet grundade sig på ett
läkarintyg där det angavs att arbetstagaren led av en så allvarlig form av känslighet för elektromagnetiska
fält att vistelse i ej elsanerad miljö innebar en så kraftig inverkan på hans hälsotillstånd att han blev helt
arbetsoförmögen. Förbudet gällde till dess att arbetsgivaren kartlagt samtliga risker för arbetstagaren och
vidtagit åtgärder för undanröjande av riskerna.
Det kan konstateras att den vetenskapliga diskussion som föreligger om orsakssambanden bakom
elöverkänslighet inte har haft någon betydelse för en tillämpning av försiktighetsprincipen i detta fall. Det har
varit fullt tillräckligt att arbetstagaren utsatts för ohälsa på arbetsplatsen. Yrkesinspektionen har också tillämpat
principen i en situation där inte arbetsmiljön avvikit från vad som är normal exponering för elektromagnetiska
fält. Inte heller riktvärdet 0,2 µT har haft någon betydelse i fallet, eftersom förutsättningarna var sådana att den
aktuella arbetstagaren var känslig även för fält under denna nivå.
Frågan om vad som gäller för sådana risker som är förknippade med en längre tids exponering för svaga fält är
dock svårare att besvara. I denna situation bör bedömningen vara beroende av flera olika faktorer. Det finns först
och främst andra grupper av individer än elöverkänsliga som har sämre förutsättningar än andra att tåla
elektromagnetiska fält. Detta gäller främst barn.
Under 1994 hade yrkesinspektionen i Göteborg att ta ställning till frågan om magnetfält från en nätstation
inrymd i Västra Hagaskolan kunde medföra ohälsa för lärare och elever. 169 I ett klassrum hade fältstyrkan
mätts till 3,2 µT vid den vägg som låg närmast transformatorn. Både personal och elever hade angett
besvär i form av trötthet, ögonsveda, torrhetskänsla i mun och svalg, vilket skulle kunna ha ett samband
med fälten från nätstationen. Yrkesinspektionen fann inte grund för att ingripa med tvångsåtgärder, men
meddelade istället råd till arbetsgivaren att inte använda lokalen för undervisningsändamål förrän fälten
minskats så långt det var praktiskt möjligt. Resultatet av detta blev att nätstationen flyttades ut ur
skolbyggnaden.
Under 1998 utförde yrkesinspektionen i Växjö mätningar vid två skolor och ett kommunhus i Gislaved.
Samtliga byggnader hade transformatorstationer i källarplan, vilket gav upphov till relativt höga
magnetfält i den närmaste omgivningen. 170 I ett yttrande rekommenderade inspektionen Gislaveds
kommun att vidta åtgärder för att reducera fälten från punktkällor över 1.0 µT. Då det gäller medianvärdet
för magnetfältsexponering under en arbetsdag diskuterades gränsen 0,2 µT, men mätvärdena ansågs inte
ge stöd för någon slutsats om att denna nivå hade överskridits.
I fallen från Gislaved kan det noteras att yrkesinspektionen inte gjort någon skillnad på om det är barn eller
vuxna som exponeras för fälten. Då gränsen 0,2 µT diskuteras i andra sammanhang brukar detta vara förknippat
168 Yrkesinspektionen, Distrikt Stockholm, 1999-09-10
169 Yrkesinspektionen, Distrikt Göteborg, 1994-10-27
170 Yrkesinspektionen, Distrikt Växjö, 1998-06-22
Sidan 55 av 62