Försiktighetsprincipens tillämpning på risker med ... - Glocalnet

More documents

Recommendations

Info

tilläggsbestämmelser som ställer ytterligare krav för vissa verksamheter. Detta gäller t ex sådana verksamheter som definieras som miljöfarlig verksamhet eller vattenverksamhet. Det finns också särskilda bestämmelser om hälsoskydd. Även dessa tilläggsbestämmelser är av intresse för skydd mot de risker som är förknippade med elektromagnetiska fält. Utöver de materiella reglerna innehåller miljöbalken också formella regler som är av stor betydelse för skyddets omfattning i praktiken. Miljöbalkens tillämpningsområde bestäms av dess första kapitel. I MB 1:3 sägs hur balken skall användas i förhållande till annan tillämplig lag. Huvudregeln är att miljöbalken är parallellt tillämplig med annan lag. Att en fråga redan är reglerad i t ex strålskyddslagen innebär alltså inte någon begränsning i miljöbalkens tillämpning. I detta fall är det alltså möjligt att det sker två prövningar vid sidan om varandra; en enligt miljöbalken och en enligt strålskyddslagen. Ett undantag från miljöbalkens tillämpningsområde utgörs dock av frågor vilka är reglerade i arbetsmiljölagen. Störst betydelse har detta undantag då det gäller inomhusmiljön. Här blir miljöbalkens tillämpning inskränkt till bostäder samt lokaler där andra än arbetstagare eller därmed likställda personer vistas. I vissa typer av lokaler vistas dock både anställda och andra besökare, och då bör arbetsmiljölagen och miljöbalken kunna tillämpas parallellt. 6.3.2 Formella regler Försiktighetsprincipen, liksom många andra av balkens bestämmelser, skall tillämpas av verksamhetsutövaren utan anmaning från någon myndighet. Bland annat då det handlar om miljöfarlig verksamhet eller vattenverksamhet kan det även finnas krav på att tillstånd sökes eller att anmälan göres. Beroende på vilken verksamhet det rör sig om handläggs denna typ av ansökningsärenden av en kommunal nämnd (ofta kallad miljö- och hälsoskyddsnämnden), länsstyrelsen eller miljödomstolen. För start av vissa nya verksamheter skall regeringen därutöver göra en tillåtenhetsprövning. Detta innebär att en myndighet eller domstol, och eventuellt regeringen, gör en prövning enligt miljöbalkens bestämmelser. Normalt sett ställs det också upp villkor för verksamheten i samband med beslut eller dom. I de fall tillstånd krävs för att starta en verksamhet eller vidta en åtgärd innebär 6 kapitel MB ett visst förfarande som ger berörda parter en möjlighet att få information och yttra sig i ärendet. Så gott som alltid skall en miljökonsekvensbeskrivning (MKB) bifogas den tillståndsansökan verksamhetsutövaren inlämnar. Syftet med denna MKB är att beskriva och bedöma vilka effekter verksamheten får för människors hälsa och miljön. När beslut eller dom meddelats har berörda parter också möjlighet att överklaga. Normalt överprövas den kommunala miljö- och hälsoskyddsnämndens beslut av länsstyrelsen. Länsstyrelsen fattar beslut i såväl ärenden som överklagats dit som i ansökningsärenden. Dessa beslut kan överklagas till miljödomstolen. Nästa instans är miljööverdomstolen. Ansökningsmål som startat i miljödomstolen kan, efter dom i miljööverdomstolen, överklagas till högsta domstolen. (MB 19:1, 20:2, 23:1 och 23:8-9). Då det gäller ärenden som överprövas av länsstyrelsen tillämpas förvaltningsprocesslagen då det gäller det processuella förfarandet. Detta gäller normalt sett även i domstol då mål överklagas dit. Innebörden av detta är bland annat att den klagande inte riskerar att drabbas av någon motparts rättegångskostnader om målet förloras. I ansökningsmål till miljödomstol tillämpas dock rättegångsbalkens processuella regler. (MB 20:3) Verksamheter står även under tillsyn enligt 26 kap MB. En tillsynsmyndighet skall kontrollera att miljöbalkens regler samt villkor i domar och beslut följes. Även för icke tillstånds- eller anmälningspliktiga verksamheter skall det kontrolleras att försiktighetsprincipen, och andra tillämpliga bestämmelser i miljöbalken, efterföljes. Det verktyg tillsynsmyndigheten har att tillgå för att få en verksamhetsutövare att vidta rättelse är i första hand möjligheten att meddela förlägganden och förbud. Då det gäller sådan "operativ" tillsyn som utövas direkt gentemot den som bedriver en verksamhet är den kommunala miljö- och hälsoskyddsnämnden tillsynsmyndighet i frågor om hälsoskydd och sådan miljöfarlig verksamhet som inte är tillståndspliktig. I andra fall är ofta länsstyrelsen tillsynsmyndighet. 6.3.3 Miljöfarlig verksamhet och hälsoskydd Med miljöfarlig verksamhet avses bland annat användning av mark, byggnader eller anläggningar på ett sätt som kan medföra olägenhet för omgivningen genom buller, skakningar, ljus, joniserande eller icke-joniserande strålning eller annat liknande (MB 9:1, 3 st). 127 De elektromagnetiska fälten ingår här i begreppet icke- 127 Ljus ingår i begreppet icke-joniserande strålning, varför uppräkningen av olika störkällor i lagtexten innehåller en onödig upprepning. Sidan 40 av 62
joniserande strålning. Om en verksamhet definieras som miljöfarlig så innebär detta bland annat att det kan vara förbjudet att vidta vissa åtgärder utan tillstånd eller innan anmälan har gjorts. I förordningen (1998:899) om miljöfarlig verksamhet och hälsoskydd (MHF) anges när tillstånd respektive anmälan erfordras. Det görs här en indelning i prövningsnivåerna A, B och C. Om en verksamhetsutövare t ex har för avsikt att anlägga en gruppstation för vindkraft med tre eller flera vindkraftsaggregat med en sammanlagd uteffekt av minst 10 MW klassas detta som ett A-ärende enligt bilagan till MHF, vilket innebär att tillstånd skall sökas hos miljödomstol. 128 Anläggande av övriga typer av vindkraftanläggningar med en sammanlagd uteffekt av mer än 1 MW utgör ett B-ärende där tillståndsprövningen görs av länsstyrelsen. Om anläggningens sammanlagda uteffekt ligger inom intervallet 125 kW - 1 MW föreligger det ett C-ärende, och då skall anmälan göras till den kommunala miljö- och hälsoskyddsnämnden. Anläggande av vindkraftverk som ger en ännu lägre uteffekt är, normalt sett, varken tillstånds- eller anmälningspliktig enligt miljöbalken. I miljöbalkens kapitel 9 ges även särskilda bestämmelser om hälsoskydd, vilka skall tillämpas även för sådana verksamheter som inte är tillstånds- eller anmälningspliktiga. Av MB 9:9 följer att bostäder och lokaler för allmänna ändamål skall brukas på ett sådant sätt att olägenheter för människors hälsa inte uppkommer. Denna bestämmelse innebär att vissa krav på byggnaders utformning, som inte reglerats eller omgående kan åtgärdas inom ramen för bygglagstiftningen, kan ställas i syfte att skydda människors hälsa. Det är ägaren eller nyttjanderättshavaren som skall vidta det åtgärder som skäligen kan krävas för att undanröja olägenheten. Som exempel borde det kunna ställas krav på åtgärder som reducerar höga vagabonderande strömmar i bostäder och lokaler för allmänna ändamål. Med "olägenhet för människors hälsa" avses störning som enligt medicinsk eller hygienisk bedömning kan påverka hälsan menligt och som inte är ringa eller helt tillfällig (MB 9:3). Närmare om vad som innefattas i detta begrepp beskrivs i kapitel 6.3.4.2 om försiktighetsprincipen. I begreppet ingår dock inte några ekonomiska eller tekniska avvägningar, utan det skall röra sig om rent medicinska och hygieniska bedömningar. 129 Även om de krav på åtgärder som kan ställas med stöd av MB 9:9 skall vara skäliga, är det möjligt att det inte ställs lika höga krav på kostnadseffektiva åtgärder som fallet är med miljöbalkens försiktighetsprincip. Då MB 9:9 är tillämplig kan det alltså möjligen vara fördelaktigare att åberopa denna bestämmelse än försiktighetsprincipen. 6.3.4 Försiktighetsprincipen 6.3.4.1 Allmänt I MB 2:3 anges miljöbalkens försiktighetsprincip. Härav följer att så snart det finns skäl att anta att en verksamhet eller åtgärd kan medföra skada eller olägenhet för människors hälsa eller miljön skall försiktighetsmått vidtas. Redan risken för skada eller olägenhet medför alltså att bestämmelsen blir tillämplig. Avsaknaden av full vetenskaplig bevisning får inte användas som en ursäkt för att underlåta att vidta åtgärder. För att försiktighetsprincipen skall kunna tillämpas krävs det alltså först och främst att det föreligger en relativt påtaglig risk för människors hälsa eller miljön. Om man kommer fram till att det föreligger en sådan risk krävs det också att den föreslagna åtgärden för att förhindra risken är skälig. Det görs då en avvägning mellan nyttan av försiktighetsåtgärden och kostnaderna. När det gäller dessa två frågor finns det praxis enligt äldre lagar som varit föregångare till miljöbalken. Då det gäller principens tillämpning på riskerna med elektromagnetiska fält är praxis enligt hälsoskyddslagen, vattenlagen och i en viss utsträckning även miljöskyddslagen av intresse. Man måste dock vara uppmärksam på att miljöbalkens försiktighetsprincip anses kunna tillämpas med större stränghet än vad som var fallet enligt äldre rätt. 130 Bevisbördans placering är en fråga som är av stor betydelse för försiktighetsprincipens tillämpning. Enligt MB 2:1 ligger det på verksamhetsutövaren att visa att tillräckliga åtgärder och försiktighetsmått till skydd för människors hälsa och miljön vidtas. I den mån kunskap om sambandet mellan verksamheten och olägenheten saknas, men det finns skäl att anta att ett samband föreligger, innebär inte bristen på bevisning om orsakssamband att verksamhetsutövaren fritas från skyldigheten att vidta de åtgärder som skäligen kan krävas. Det räcker inte heller för en verksamhetsutövare att åberopa att han gör sitt bästa för att hindra olägenheter, utan det skall 128 I detta fall krävs det även att regeringen gör en tillåtenhetsprövning enligt MB 17:1, 8p 129 Prop 1997/98:45, del 2, s.109 130 Bengtsson et al, 2000 s.2:15 och 2:29f. Enligt författarna beror detta på två nyheter i förhållande till äldre rätt. Dels att miljöbalkens försiktighetsprincip skall tolkas mot bakgrund av målsättningsreglerna i MB 1:1 och dels en förändrad ordalydelse i MB 2:7 rörande den skälighetsavvägning som skall göras av de krav på försiktighetsåtgärder som ställs. I MB 2:7, 1 st anges att kraven på hänsyn inte får gå så långt att det är orimligt att uppfylla dem. Den starka formuleringen orimligt är ny i förhållande till äldre avvägningsregler. Sidan 41 av 62
Page 1 and 2: Juristfirman Unité Adress: Kyrkoga
Page 3 and 4: Sammanfattning De biologiska effekt
Page 5 and 6: 1 Inledning 1.1 Presentation av äm
Page 7 and 8: 2 Övergripande strålskyddsarbete
Page 9 and 10: Figur 1. Det elektromagnetiska str
Page 11 and 12: effekten som är av intresse. En st
Page 13 and 14: Från vissa vapensystem, som använ
Page 15 and 16: Spänning Strömtäthet EKG 1 mV mA
Page 17 and 18: gnisturladdning som vi själva orsa
Page 19 and 20: tillämpningen av försiktighetspri
Page 21 and 22: °C anses kunna ge negativa hälsoe
Page 23 and 24: En aktuell studie som visat på ick
Page 25 and 26: elektriska fälten dämpas av såv
Page 27 and 28: Jonparametrisk resonans är en för
Page 29 and 30: skulle kunna vara en sådan kritisk
Page 31 and 32: 5.5.1 Allmänt Ett statiskt magnetf
Page 33 and 34: Då det gäller sådana likströmsk
Page 35 and 36: På senare tid har hypotesen återi
Page 37 and 38: Inom EU använder man sig av flera
Page 39: Om EU tillträtt ett internationell
Page 43 and 44: dock om exponering för fält som l
Page 45 and 46: hälsoskyddslagen om att flytta en
Page 47 and 48: detaljerade regler för begränsade
Page 49 and 50: Jag har funnit fem avgöranden där
Page 51 and 52: asradiostation har avslagits på gr
Page 53 and 54: Förarbetena ger dock ingen ledning
Page 55 and 56: ohälsa eller olycksfall. Bestämme
Page 57 and 58: Arbetsgivarens ekonomiska situation
Page 59 and 60: 7 Slutsatser Försiktighetsprincipe
Page 61 and 62: 8 Referenser 8.1 Offentligt tryck K

Försiktighetsprincipens tillämpning på risker med ... - Glocalnet

Create successful ePaper yourself

Delete template?

Save as template?