Döden i livet och livet i döden - Västra Götalandsregionen

problematiskt att applicera ovan nämnda slutledning. Vår syn på suicid påverkar nämligen vår
syn på om det är psykiskt sjuka människor som begår det eller inte. Frågan är då vad som
händer med ungerska medborgare som efter EU-inträdet väljer att arbeta i t.ex. Sverige. Det är
ett faktum att suicidbenägenheten ökar hos många invandrargrupper, inte minst bland de redan
”suicidbenägna” ungrarna. Bör då suicidfallen bland utlandsfödda i Sverige hänföras till
ett kulturellt eller medicinskt paradigm, eller både och? Bilden av de ”suicidala” ungrarna kan
naturligtvis kritiseras. 47 Men med resonemanget vill jag visa att den ”medicinska imperialismen”
bygger på sina egna förenklingar och som därför kan nyanseras. Vi behöver alternativ
som utmanar det dominerande perspektivet för att se längre än vad som är möjligt från en
enda fackdisciplinär horisont. Om det kan vara så att de som tog livet av sig var andra under
förmodern än under modern tid, liksom orsaker och motiv ofta skiljer sig åt mellan stad och
land under samma tid, 48 kan det motsvarande gälla för olika nationella kulturer. Beroende på
hur suicid värderas är det kanske inte okomplicerat att föra över vår uppfattning om att långt
över 90 % av alla suicidfall föregås av psykisk sjukdom, 49 på ett land som t.ex. Japan.
Diskussionen om huruvida endast psykiskt sjuka eller också friska begår suicid går delvis
tillbaka på 1800-talets strid mellan mer socialt orienterade terapeuter, inom s.k. moral treatment,
och dem som förespråkade ett individualmedicinskt perspektiv, ofta på organisk basis. 50
Inom moral treatment sökte man orsakerna till avvikande beteenden i ”omgivningens, kulturens
och livsstilens inverkan på individen”. 51 Genom en fostrande miljö och stärkande friluftsaktiviteter,
vid sidan av en eliminering av suicidala tillfällen och metoder, skulle sjukdomsförloppet
brytas. Ett argument mot denna metod är att den byggde på individens disciplinering
och anpassning till majoritetens definition av det normala. 52
Självuppfyllande och självupphävande förklaringar
Begrepp som suicidnära, suicidal och depressiv, kan som andra medicinska diagnoser utöva
en suggestiv kraft, vilken till viss del gör dem självuppfyllande. 53 När suicid blir en sjukdom
blir det magiskt, ”smittosamt”, ”epidemiskt”. Suicidbegreppet bär på sin egen ”suicidala suggestion”.
Denna omständighet motiverar mediernas suicidtabu, men samtidigt reproducerar
tabut suiciddiskursernas trolldomskraft. Genom att ignorera ett ämne för man vidare det gamla
tabut mot att tala om det som är oförsonat i allmänhet och om blod som spillts orätt i synnerhet.
Även andra magiska villfarelser lever kvar i suicidtabut, så som att offrets släktingar,
om de inte är försiktiga nog, kan ärva den suiciderandes synd och tvingas utföra handlingen
47 Lederer (2004), 118, 120.
48 Ohlander (1986), 29; Minois (1999), 186.
49 Beskow (2000d), 95.
50 Kushner (1989), 58.
51 Ekström (2000a), 190–193.
52 Ekström (2000a), 195.
53 En medicinsk diagnos belönar och bekräftar – den befriar patienten från skuld och skänker en identitet – och
frammanar därmed en meningsbärande verklighet som tidigare inte fanns. Samtidigt kan den rangordna individer,
stigmatisera dem i sjukroller och krympa utrymmet för deras frihet och det normalas gränser. Kort sagt:
diagnosställandet är en form av maktutövning och fungerar som en performativ talhandling, som både uttolkar
och förändrar. Johannisson (2006), 29, 40. Spridning av information om diagnoser och diagnostiska symptom är
alltså på gott och ont handlingsimplicerande. Berörda människor kan uppleva en än högre tröskel för att kunna ta
sig ur destruktiva beteendemönster men de kan också få incitament att våga komma ut ur garderoben och uppsöka
medicinsk vård: ”Detta har jag.” Favazza (1987), 234.
7