Döden i livet och livet i döden - Västra Götalandsregionen

enägenhet. 289 Dessa exempel pekar på vikten av mångdimensionella och tvärsektoriella program.
Massdöden i första världskrigets kemiska krigföring och andra världskrigets industriella utrotningsläger
medförde en allvarlig kris för modernitetens framstegstanke. Men redan 1800talets
vetenskapliga erfarenhet av de höga suicidtalen medförde att man kunde ifrågasätta om
moderniseringen gjorde människan lyckligare. 290 Moderniteten konstitueras av ett harmonitänkande,
som både utmanas och bekräftas i de enskilda suicidfallen. Konflikter, problem och
orättvisor sågs av upplysningsfilosoferna som onaturliga och temporära. Om man sprider och
omsätter förnuftets kunskaper, genom en typ av social ingenjörskonst, går mänskligheten en
ljus framtid till mötes, i vilken också, antog man, suicidtalen drastiskt skulle sjunka. 291
Det har dock hävdats civiliseringsprocessen bär på ett frö till avcivilisering, och att den riskerar
att upphäva sina egna landvinningar inom områden som socialt ansvarstagande och mellanmänsklig
empati. 292 För att förverkliga samhället som en rationell utopi riskerar vi att avhumanisera
våra medmänniskor. Vissa av dem kan framträda som problem som de sociala
ingenjörerna ska eliminera. Det är inte helt orimligt att ställa frågan om suicidpreventionen
verkligen gynnas av absoluta målsättningar, så som en suicidal nollvision. 293
Det finns många exempel på hur den dominerande kulturen speglar sig i sina avvikare. Om
Durkheim har rätt så ”behövs” den kriminelle för att majoriteten ska få ett negativt riktmärke
för ett anständigt liv. Om denna cyniska funktionalism är riktig skulle det också kunna vara så
att den som tar sitt eget liv i någon mån fyller en motsvarande funktion för dem som inte gör
det. 294 Även om en kritiskt tänkande människa knappast kan ta det senare för absolut sant,
finns det en dialektik mellan del och helhet som man inte helt kommer ifrån. Att suicid i en
ekonomisk kris ökar bland arbetslösa men inte hos dem som får behålla arbetet är talande,
liksom att religiositet tycks vara en betydelsefull skyddsfaktor om den genomsnittliga religiositeten
är låg. 295 Kanske balanseras religiositetens extrema utlevelseformer, så som exaltation
och entusiasm, vilka man av hävd har betraktat som suicidogena faktorer, 296 av att den religiöse
inte bara är integrerad i sin församling utan ingår i ett sekulariserat offentligt samhälle?
Durkheim noterade att suicidbenägenheten minskade bland gifta om skilsmässofrekvensen var
hög. 297 Frågan som uppkommer är om de underprivilegierade behövs för att bekräfta statusen
hos de privilegierade, särskilt i tider då denna status hotas. Kan man komma ur denna onda
289 Boglind et al. (1995), 238.
290 Boglind et al. (1995), 232
291 Petrov (2010), 19; Minois (1999), 237.
292 Axelsson (2000), 34f. Jfr Bauman (1989), 66, 108. Se även Petrov (2010), 28ff.
293 Från medicinskt håll har regeringens nollvision kritiserats för att den gör suicid än mer skamfyllt, att vi fokuserar
suicidfrekvens på bekostnad av bakomliggande mekanismer, och att den kan leda till fler fall av tvångsvård
med ökad risk för suicid. Dessutom innebär nollvisionen att vi förnekar möjligheten av ”fria” och ”rationella”
suicid samtidigt som den är svår att förena med det läkarassisterade, självvalda livsslutet vid svår smärta/obotlig
sjukdom. Holm & Sahlin (2009).
294 Jfr Lindberg (2000), 122. Funktionella förklaringar är viktiga för att förstå komplexiteten i sociala eller biologiska
system, även om de logiskt sett är bemängda med problem. Givet resonemanget ovan hamnar vi i en paradox:
Om ingen begår suicid så begår alla suicid, och om alla begår suicid begår ingen suicid.
295 Stefansson & Wicks (1993), 85f, 94; Bremberg (2009), 379.
296 Kushner (1989), 31.
297 Esmaeli (2000), 21.
39