Döden i livet och livet i döden - Västra Götalandsregionen

genomskåda kollektiva fördomar. I kulturer som främst kommunicerar information genom
auditivt berättande och visuell gestaltning stimuleras istället individens förmåga till internalisering
och identifikation, 77 vilket stärker gemenskapskänslan. Om man ska tro Thomas Masaryks
modernitetskritiska suicidbetraktelse står roten till det onda att finna i det individualistiska
utbildningssystemet, där studenten lär sig ställa frågor om livets mening utan att vara förmögen
att ge dem ett svar. 78 Det råder knappast något tvivel om att den högre utbildningen
även idag ger individen kvalificerade redskap att ifrågasätta primärgruppens normer och försanthållanden,
vilket därmed ökar risken att hon fjärmas från dess gemenskap. Ur suicidpreventiv
synpunkt innebär detta att utbildning inom olika invandrargrupper med hög andel analfabeter
och lågutbildade bör kompletteras med andra integrationsåtgärder.
Från begreppslig konkretion till abstraktion
Under 1700- och 1800-talet händer någonting med de begrepp som vi orienterar oss med.
Först och främst börjar de användas av allt fler människor och överskrider då sina ursprungliga
sammanhang. De blir abstrakta, framtidsinriktade, mobiliserande och ideologiskt stridbara.
Begreppen sammanfattar nu vad som tidigare sågs som unika eller enskilda fenomen till en
helhet – en allmän, accelererande process som saknar historiska förlagor. 79
Även suicid – som ett förvetenskapligat objekt – blir under 1800-talet en allmän social angelägenhet
som pockar på olika alternativa motstrategier. 80 Begreppet – i Durkheims titel talande
nog i bestämd form – implicerar en prognostisk kraft. 81 Enskilda suicidincidenser generaliseras
till uttryck för en och samma problematik, i Durkheims fall till funktioner av egoism–altruism
och anomi–fatalism. 82 Med en berömd formulering slår Durkheim fast att
”Självmordsfrekvensen [den egoistiska] varierar omvänt mot graden av integration i […]
gruppen.” 83 Suicid är inte längre en avvikelse utan ett symptom på modernitetens, och inte
främst individens, sjukdomstillstånd. 84 Det blir en symbol för civilisationens status. Det sub-
77 Havelock (1963), 291.
78 Masaryk (1970), 5. Det fanns dock ingen enighet under 1800-talet om att den moderna individualismen var
orsaken till den höga suicidförekomsten. Radikala röster menade istället att det var det gamla samhällets kvardröjande
hierarkier och trossystem som verkade kvävande på den enskilde. Ekström (2000a), 256.
79 Koselleck (1972), XVIf.
80 Ekström (1995), 218; Ekström (1999), 165.
81 Jfr Masaryk (1970), 3. Durkheims Le suicide (1897) är paradigmatisk i flera avseenden. Arbetet är fortfarande
ett standardverk och citeras i nästan all suicidologisk forskning. Det bidrog till att göra sociologiämnet till en
självständig disciplin som kunde tillämpa naturvetenskapens hypotetisk-deduktiva metod på vad Durkheim såg
som autonoma ”sociala fakta”. Durkheim förklarar suicid utifrån, oberoende av aktörerna, på ett sätt som delvis
övergivits av dagens sociologer. Suicid blir i Durkheims händer ett instrument för att förklara samhället. Det är
symptomatiskt att Durkheim inte problematiserar suicidstatistiken. Han ser den som en representation av ”sociala
fakta” och erkänner inte att den skapats av individer. Le suicide har i efterhand blivit ett vetenskapsteoretiskt
slagfält på vilket humanvetenskapens kontrovers kring metodologisk individualism och kollektivism projicerats.
Durkheim (1983), 20, 22. Se även Pickering & Walford (red.) (2000). Man får komma ihåg att Durkheims ”sociologisering”
av suicid i ett avseende skriver in sig i hans samtids allmänna medikalisering, då han strukturerar
sin analys utifrån den patologiska distinktionen normal/onormal. Droge & Tabor (1992), 11.
82 Egoism och altruism handlar om individens grad av integrering i gruppen (om att inte ha något att leva för
eller tvärtom att ha starka skäl att offra sig för andra), anomi om samhällets eller kollektivets sammanbrutna
reglering av den enskilde (samhällsutvecklingen är omöjlig att förutsäga och ett tillstånd av lag- eller regellöshet
uppstår). Fatalistiska suicid utgör ett särfall och kommer diskuteras mer utförligt i samband med hedersrelaterade
suicid.
83 Durkheim (1983), 161.
84 Durkheim (1983), 297; Marx (1999), 47.
11