Döden i livet och livet i döden - Västra Götalandsregionen
Döden i livet och livet i döden - Västra Götalandsregionen
Döden i livet och livet i döden - Västra Götalandsregionen
Create successful ePaper yourself
Turn your PDF publications into a flip-book with our unique Google optimized e-Paper software.
Beck-Friis hävdar att mäns depressioner är mer skamfyllda, åtminstone initialt. Medan<br />
mannen skäms för sin impotens <strong>och</strong> sin kränkta självkänsla, känner kvinnan ett hot mot de<br />
personliga relationerna i form av en skuld för sitt misslyckande. 139<br />
En utmaning är att upptäcka de suicidala män som traditionellt undflytt de depressiva diagnoserna.<br />
Mäns relativt höga suicidtal tyder på att de är deprimerade i minst lika stor utsträckning<br />
som kvinnor. En förklaring kan vara att mäns depressioner har en annan, mer utåtagerande<br />
symptombild. Män tillerkänns inte i samma utsträckning som kvinnor förmågan att<br />
kommunicera sina känslor. De har svårare för att uppsöka vård, hitta stöd hos omgivningen<br />
<strong>och</strong> våga ta emot hjälp. De tycks också oftare dölja sin skam <strong>och</strong> sin depression genom att gå<br />
in i ett alkoholmissbruk, vilket är mindre accepterat för kvinnor. 140 Det betyder att kvinnor<br />
lättare kan bli sedda inom vården, som just ”depressiva”, vilket kan fungera suicidpreventivt.<br />
I ett kort perspektiv behövs utbildningsinsatser på primärvårdsnivå.<br />
Med en genusmedveten * prevention tror jag inte att man kan skapa färre depressiva, men<br />
kanske färre depressiva som till slut tar sina liv. Att gråta ”inombords” <strong>och</strong> därmed blockera<br />
skuldkänslor tycks kulturellt konstruerat. Därmed kan det också dekonstrueras. Genom våra<br />
kulturellt skapade könsroller har män svårare att sätta ord på sina känslor <strong>och</strong> därmed kunna<br />
skilja ut skammen, skulden <strong>och</strong> aggressiviteten från varandra, vilket är en förutsättning för att<br />
bearbeta dem. 141<br />
Hedersmord <strong>och</strong> hederssjälvmord<br />
Frågor om skam <strong>och</strong> skuld aktualiseras också i de senaste årens diskussion om hedersrelaterad<br />
brottslighet. Här är mordet endast den sista utvägen. För den som vanärats framstår det som<br />
att någon måste försvinna, men det behöver inte vara en själv. 142 Ett alternativ är delegerat<br />
suicid, i en form som Durkheim skulle beteckna som fatalistiskt, där den enskilde offrar sig<br />
för ett despotiskt kollektiv. 143 Dottern som vägrar gifta sig med den utvalde kusinen vanärar<br />
familjen. Om familjefadern eller en äldre bror får fysisk kontroll över flickan, genom att t.ex.<br />
låsa in henne, kan man förmå eller tvinga henne att begå suicid, vilket gör att skammen hamnar<br />
på henne, <strong>och</strong> därmed återlöses, istället för på familjen. Genom att offra sig själv uppfyller<br />
flickan normsystemet <strong>och</strong> blir återupprättad. 144 Familjen kan således uppmana flickan till suicid<br />
med ett hot om att annars mörda henne. Skulden över att ha tvingat dottern till suicid kan<br />
vara lättare att leva med än den skam som fadern uppfattar att omgivningen fäst på familjen,<br />
p.g.a. flickans förmenta lösaktighet. 145 I ”hederssjälvmordet” byts på ett bisarrt sätt flickans<br />
skam ut mot familjens skuld. I vissa hederskulturer som under inflytande av en hastig modernisering<br />
hamnar i ett anomiskt tillstånd har det visat sig att den kvinnliga suicidförekomsten<br />
139<br />
Beck-Friis (2005), 94. Jfr Ringskog, Könsparadoxen, 8.<br />
140<br />
Ringskog (2001), 5, 7f; Jukkala & Mäkinen (2010), 15.<br />
*<br />
Genus betecknar den sociala/kulturella kodningen av vårt biologiska kön. Ett genusperspektiv belyser hur våra<br />
könsidentiteter iscensätts, omskapas <strong>och</strong> förhandlas i vårt dagliga handlande men också hur de upprätthålls <strong>och</strong><br />
förmedlas i socioekonomiska <strong>och</strong> kulturella strukturer.<br />
141<br />
Beck-Friis (2005), 115.<br />
142<br />
Jarrick (2000b), 161.<br />
143<br />
Durkheim (1983), 242.<br />
144<br />
Westerlund-Hännestrand (1991), 129.<br />
145<br />
Jfr resonemanget om mord <strong>och</strong> ära i det tidigmoderna Sverige, Jarrick (2000a), 87f.<br />
19