Döden i livet och livet i döden - Västra Götalandsregionen

män, tyskar och medelhavsbor begick suicid. 32 Ursprungligen växte den statistiska metoden
fram samtidigt med skapandet av centralmakten i dess strävan att inventera sina resurser, kontrollera
undersåtarna och befästa sin position bland konkurrerande nationalstater. Suicidproblemet
blev inte bara ett element i den moderna självförståelsen utan periodvis en sinnebild
för den statistiska metoden som sådan. 33 Det är symptomatiskt att suicidstatistiken, jämte kolumnerna
som indikerade politisk makt och ekonomiskt välstånd, fick denna användning, som
en mätare av de europeiska stormakternas sociala ”moral”, med den kritiska udden riktad mot
den Andre. Siffrorna ingav en känsla av självgodhet eller frammanade en vilja till mobilisering.
34 Så befästes den till stor del ogrundade föreställningen, framförallt omhuldad i Frankrike,
om suicid som en ”engelsk sjuka” (maladie anglaise/melancolia anglica). 35 Det finns också en
klassmässig aspekt. Om det tidigare var kyrkan som bistått aristokratins och kungens maktutövning
med teologiska argument så backades den progressiva borgarklassen i mångt och
mycket upp av den moderna vetenskapen. Statistiken var ett sätt att definiera de sociala problem
och avvikelser som utifrån borgerskapets horisont pockade på en politisk lösning. Suicidstatistiken
definierade de sociala värdena och gav samhället en ny förväntanshorisont. Under
1800-talet fungerade denna statistik även som en civilisationskritisk argumentationsteknik.
36 Suicid blev under Napoleonkrigen en del av den nationella propagandan. Men låga suicidtal
ingav inte alltid tillförsikt. Statistisk noggrannhet var kanske ett tecken på att fienden
besatt mer sofistikerade intellektuella resurser? 37
Kampen om problemformuleringsprivilegiet
Ett problem inom preventionen är att suiciddiskurserna talar inte bara med, utan många gånger
mot, förbi eller t.o.m. oberoende av varandra. 38 Vems kunskapsanspråk ska ges företräde i
den folkhälsopolitiska debatten? Suicid kan ses som ett förhandlingsspel där insatserna utgörs
av sociala intressen som legitimeras i namn av olika vetenskapliga positioner. Den suicidale,
den anhörige, politikern, biologen, sociologen, filosofen och den gammalkyrkligt troende ger
olika svar på frågan ”varför”. 39 Med början i 1800-talets medikalisering har i stor utsträckning
psykiatrikern erövrat tolkningsföreträdet, vilket medfört att individperspektivet inom preven-
32
Se t.ex. Minois (1999), 276f.
33
Hacking (1990), 79.
34
Hacking (1990), 64, 67. Med korrelationerna mellan suicid och klimat, årstider, stad, land, religion och antalet
sinnessjuka, kunde man ”bevisa” suicidalitetens hemland. Problemet var bara att siffrorna kompletterades med
kommentarer och man gjorde ingen egentlig skillnad mellan kvantiteter, kvaliteter och ”pseudokvantiteter”.
Ekström (2000b), 76; Ekström (2000a), 16, 167, 172f; Weaver (2009), 27.
35
Montesquieu (2005), bok IV, kap. XII: 286. Idén om England som suicidalitetens hemland hämtade förutom
från klimatologin näring från flera andra källor. Det första suicidapologetiska verket sedan antiken, Biathanatos
(skrivet 1607–1609, publicerat ca 1648), författades av den engelske poeten John Donne, som därmed skapade
en ny litterär genre. Ytterligare faktorer var att England under tidigmodern tid hade en mer utvecklad befolkningsräkning
och att den engelska medierapporteringen om suicid på 1800-talet fick sensationsjournalistiska
drag. Det förekom också relativt många suicidfall bland engelska politiker under 1700-talet. Man får inte heller
glömma att det var i England på 1600-talet som själva begreppet suicide myntades, varifrån det spreds till andra
länder från 1700-talet och framåt. Ekström (2000a), 165; Minois (1990), 62, 181ff, 219, 263.
36
Cahn (1998), 1; Weaver (2009), 27. Jfr Ekström (2000a), 16.
37
Hacking (1990), 66, 81.
38
Ekström (1995), 217f. Därmed inte sagt att diskurserna inte överlappar eller informeras av varandra. Jfr skillnaden
mellan suicidalitet som språk och språket om suicidalitet. Mäkinen et al. (2002), 270.
39
Det är t.ex. en närmast avgrundsdjup klyfta mellan psykiatrernas och de anhörigas uppfattning om huruvida
den suiciderande varit psykiskt sjuk. Beskow (1992b), 15.
5