Döden i livet och livet i döden - Västra Götalandsregionen
Döden i livet och livet i döden - Västra Götalandsregionen
Döden i livet och livet i döden - Västra Götalandsregionen
Create successful ePaper yourself
Turn your PDF publications into a flip-book with our unique Google optimized e-Paper software.
världen vara överrepresenterade i suicidstatistiken. Finns det en naturlig förklaring till denna<br />
skevhet? Det finns dock ett fåtal avvikelser, t.ex. på den kinesiska landsbygden, där förhållandet<br />
är omvänt. 93 Frågan är om dessa fall är undantag som bekräftar regeln, eller om de är kontraindikationer<br />
som försvagar de biologiska hypoteserna? Oavsett vilket tror jag att det är<br />
fruktbart att söka kompletterande kulturella förklaringsmodeller, 94 även för ett land som Sverige.<br />
I Europa är den manliga överrepresentationen total, men beroende på tid <strong>och</strong> område<br />
finns signifikanta skiftningar i könskvoten. Skillnaden i den svenska frekvensen är fortfarande<br />
slående men har delvis planat ut om man jämför med förhållanden för 100 år sedan. 95<br />
Även om ungefär dubbelt så många suicidfall i Sverige är manliga är det intressant att<br />
kvinnor är i majoritet bland dem som vårdas för suicidförsök. Hur ska detta omvända förhållande<br />
förklaras? Fullbordade suicid föregås vanligen av misslyckade suicidförsök. Anomalin<br />
är dock bara skenbar. Svaret kan finnas i hur vi konstruerar våra könsidentiteter. Män i vår<br />
kultur har i gemen svårt att visa sig svaga, <strong>och</strong> de tillerkänns ett snävare känsloregister än<br />
kvinnor. Medicinens intresse för den ”sjuka” kvinnan går långt tillbaka. Under 1800-talet<br />
konstruerades flera nya kvinnliga sjukroller. Den medikaliserade kvinnan kan sedan 1800talet<br />
agera ”hysterika” <strong>och</strong> utveckla psykotiska <strong>och</strong> depressiva symptom, 96 vilka ses som funktioner<br />
av hennes hormonella könsbiologi. Kvinnan kan vara svag, sjuk <strong>och</strong> avvikande. Hon är<br />
i Simone de Beauvoirs ord ”den Andre”. 97<br />
Maskuliniteten associeras snarare med kulturen <strong>och</strong> civilisationen. En riktig man utövar<br />
kontroll över den inre <strong>och</strong> yttre naturen <strong>och</strong> saknar kvinnans irrationella ambivalens. Fullbordade<br />
suicid kan ses som ett sätt att ”ta saken i egna händer”, att återupprätta sitt oberoende.<br />
Att män oftare begår suicid med vapen kanske inte endast är en fråga om tillgänglighet eller<br />
att jakt är en traditionellt manlig domän. Ett med suicid besläktat fenomen är självskadebeteende.<br />
I vår kultur associeras ofta det senare beteendet med unga kvinnor. 98 Självskador kategoriseras<br />
ibland som suicidförsök, men detta är mindre lyckat. 99 Det finns en väsentlig skillnad.<br />
Enkelt uttryckt kan man säga att självskadaren skär sig för att förmå sig leva vidare, genom<br />
att straffa sig själv eller hantera känslor av olust <strong>och</strong> personlighetsförlust. 100 Självskadaren<br />
”läker” sig själv – ärren är symptom på tillfrisknande. I den mån självmördaren skär sig<br />
gör han eller hon det för att dö. Däremot finns en likhet mellan självskadebeteende <strong>och</strong> de<br />
suicidförsök som kan ses som ”suicidala gester”, där målet inte är att dö utan att demonstrera<br />
sin desperation, <strong>och</strong> underförstått ropa på hjälp. 101 Om självskadebeteende empiriskt främst är<br />
ett fenomen bland kvinnor, <strong>och</strong> suicidala gester kan ses som en delmängd till dessa, är det<br />
följdriktigt att fler kvinnor än män vårdas för ”misslyckade” suicidförsök.<br />
93<br />
Pickering & Walford (2000), 5; Jukkala & Mäkinen (2010), 13. Under 1700-talet var kvinnor även överrepresenterade<br />
på vissa delar av den engelska landsbygden, vilket även gäller för vissa områden med stark hederskultur<br />
i dagens Turkiet. Minois (1999), 280; Navai (2009).<br />
94<br />
För exempel på biologistiska förklaringar som uteslutande betonar faktorer som PMS, pubertet, gener, oxytocin,<br />
testosteron <strong>och</strong> serotonin, se Ringskog (2001), 9, 11ff.<br />
95<br />
Mäkinen (2006), 317; Ringskog (2001), 7.<br />
96<br />
Foucault (2002a), 147, 152.<br />
97<br />
de Beauvoir (2002).<br />
98<br />
Pipher (1998), 176; Tholf (2006), 7.<br />
99<br />
Favazza (1987), 132.<br />
100<br />
Favazza (1987), 195f.<br />
101<br />
Favazza (1987), 196f.<br />
13