Döden i livet och livet i döden - Västra Götalandsregionen

Inledning
Suicid är något vi ogärna pratar om. Ändå är det ett av människans mest utforskade beteenden.
1 Trots detta har inte vetenskapen något tillfredställande svar på varför vissa väljer att ta
sina liv. De enskilda suicidfallen är inte bara svåra att förklara utan också ontologiskt * problematiska.
Den egna döden borde lika lite som sömnen kunna uppnås genom en viljeyttring.
Den suicidale försöker erövra en makt inom ett område där makten i själva verket försvinner
och blir omöjlig; 2 den inifrånstyrda handlingen suddas ut av en okontrollerbar, splittrande
yttre händelse. Ingen kan samtidigt vara både subjekt och objekt – om man inte är Gud. 3
Trots den kognitiva otillgängligheten är suicid en död som pockar på en förklaring. 4 Suicid
är en kommunikativ handling, 5 och drar in omgivningen i en rastlös tolkningsprocess där den
söker en undflyende balans mellan övergripande omständigheter och enskilda motiv, förklaringarnas
objektivitet och förståelsens subjektivitet. När vi ställs inför suicid möter vi ett påtagligt
motstånd i det svårförklarade, obehagliga och tragiska. Detta motstånd kan mötas och
tillvaratas. Kunskap om andra människor ger kunskap om oss själva. Genom att förneka, eller
som tidigare fördöma suicid, är risken större att vi förblir blinda inför det fundamentalt gemensamma
i den mänskliga existensen. Suicid har länge projicerats på de Andra vilket motverkar
en kraftfull prevention.
Syfte och tillvägagångssätt
Syftet med denna rapport är att kontextualisera och binda samman perspektiv och resultat från
suicidforskningen och skapa ett idéhistoriskt reflektionsutrymme för suicidpreventiva förutsättningar
på samhällsnivå. Undersökningen styrs utifrån, och försöker aktualisera, följande
frågor: Vad kan humaniora tillföra suicidologin? I vilken utsträckning kan man säga att suicidfrekvensen
påverkas av samhällsstrukturerna, och hur kan i så fall ett strukturperspektiv
förenas med ett individperspektiv? Vilka historiskt, kulturellt och begreppsligt betingade begränsningar
och möjligheter är närvarande i dagens suicidprevention?
Jag har valt att främst lyfta fram de humanistiska och holistiska bidragen i den suicidologiska
forskningen, och medvetet tona ned de individcentrerade perspektiven. 6 I förhållande till
sitt format bygger rapporten på ett relativt omfattande material och kan kanske genom sina
1
Baechler (1979), 3; Weaver (2009), 19. Jag har valt att använda mig av den i sammanhanget många gånger
anakronistiska termen ”suicid” (av latinets sui, av sig själv, och caedere, att döda, dvs. ”egendödare”). Visserligen
förknippas den i större utsträckning med psykiatrin, och dess individperspektiv, som jag i denna rapport valt
att undvika; det är ett kliniskt-teknologiskt begrepp som inte är självdefinierande hos aktörerna. Fördelen med
”suicid” är att det inte på samma sätt implicerar ett fördömande, av självmördaren, samtidigt som det mer direkt
anknyter till en internationell suicidologisk diskussion. I vissa fall är jag benägen att använda ”självmord” och
andra motsvarigheter om det är mer rättvisande representationer av vad som förekommer i källorna.
*
Ontologi (läran om det varande) är en filosofisk disciplin som handlar om verklighetens grundläggande beskaffenhet,
och i vilken man försöker systematisera våra antaganden om vad som finns och inte finns.
2
Critchley (1997), 68f, 71f.
3
Østerberg (1995), 31.
4
Ekström (2000b), 68f; Ekström (2000a), 15.
5
Beck-Friis (2005), 105f; Fleischer (2000), 128.
6
Undersökningsmaterialet utgörs förutom av vissa källtexter och teoretiska arbeten, av artiklar, rapporter och
monografier från de senaste decenniernas suicidologiska forskning, samt av äldre klassiker och standardverk
inom området. Jag har identifierat materialet dels genom en sökning på orden ”suicid”, ”självmord” och ”suicide”,
i den nationella biblioteksdatabasen LIBRIS , dels indirekt via referenslistorna i ett
antal aktuella suicidologiska arbeten.
1