MS ESTONIA Svensk översättning ISBN 91-38-31458-4 - Statens ...

.
av visirets gångjärn. Bordläggningens
nedersta stråk var isförstärkt. Visiret vägde
ca 56 ton.
Visiret inklusive infästningsanordningarna
var tillverkat av vanligt kolstål,
kvalitet A (sträckgräns minimum
235N/mm 2 , dragbrottsgräns 400–490
N/mm 2 ).
Visirets däck hade en lådliknande
konstruktion mellan de två balkarna.
Den inneslöt den uppskjutande delen av
rampen när denna var stängd. Geometrin
var sådan att rampen måste vara helt
stängd för att den inte skulle komma i
kontakt med visiret när detta öppnades
och stängdes.
Visiret roterade runt de två gångjärnen
på det övre däcket under normal
öppning och stängning. Det var säkrat i
stängt läge av tre hydraulmanövrerade
låsanordningar i sin nedre del. En av
dessa var monterad på förpiksdäcket och
de två övriga på skrovets frontskott med
anslutande fästöron på visiret. Därtill
fanns två manuella låsanordningar i området
kring de hydrauliska sidolåsen. Tre
styrkonor – en på förpiksdäck och två på
○ ○ ○ ○ ○ ○ ○ ○ ○ ○ ○ ○ ○ ○ ○ ○ ○ ○ ○ ○ ○ ○ ○ ○ ○ ○ ○ ○ ○ ○ ○ ○ ○ ○ ○ ○ ○ ○ ○ ○ ○ ○
Hydraulcylinder
Figur 3.7 Bottenlåset på förpikdäck
Sensorernas fästbricka
frontskottet – gick in i urtag i visiret för
att styra detta till rätt position i stängt
läge och ta upp sidobelastningar.
I stängt läge bars visiret upp vertikalt
av de två däcksgångjärnen och av tre
punkter på förpiksdäcket. En av dessa
var visirets massiva stävskena som vilade
på isbrytningsskenan på bulbstävens
översida, medan de två andra var två
stålklackar på förpiksdäcket. De tre låsanordningarna
höll visiret nere i dess
stängda läge och styrkonorna absorberade
eventuella sidobelastningar. Längsgående
laster bars av gångjärnen, låsanordningarna
och eventuellt av direktkontakt
mellan visiret och fartygets frontskott.
I öppet läge bars visiret upp av de två
gångjärnen och två parkeringsanordningar
bestående av hydraulmanövrerade
bultar som gick in i fästöron på gångjärnsbalkarna.
Gummitätningar stödda av plattjärn
var installerade på förpiksdäcket och
frontskottet och bildade tillsammans en
sammanhängande tätning mot vilken visiret
låg an i stängt läge.
Låsbultens hylsa
Visiröra
Öron
Visiröra
Stödbussning
Bottenlåset
Bottenlåsets utformning framgår av figur
3.7. Bottenlåset kallades ibland ”Atlantlåset”,
eftersom det inte var allmänt förekommande
på tidigare färjor. Det infördes
senare för att göra det möjligt för
liknande färjor att gå över öppna oceaner.
Atlantlåset hade blivit allmänt förekommande
vid tiden då ESTONIA byggdes.
Låset bestod av en låsbult som var
rörlig horisontellt i tvärskeppsriktningen
och styrd i en hylsa. I utskjutet läge
gick bulten in i en stödbussning. Hylsan
var monterad till förpiksdäcket mellan
två stålöron och stödbussningen var
monterad i ett tredje liknande öra. Ett
anslutande öra, monterat på visirets bottenkonstruktion,
befann sig mellan hylsan
och stödbussningen när visiret var i
stängt läge. Bulten gick då genom ett hål
i visirets öra.
Låsbulten försköts i sin hylsa mellan
tillbakadraget (öppet) och utsträckt
(stängt) läge med hjälp av en hydraulcylinder,
manövrerad från kontrollpanelen
för visiret och rampen, så som beskrivs i
3.3.5. En fjäderbelastad kolv som rörde
sig vinkelrätt mot bulten gick in i spår i
dess öppna respektive stängda läge, varigenom
bulten blev mekaniskt fixerad i
sina ändlägen utan hjälp av hydraultryck.
Bulten var också alltid låst hydrauliskt,
eftersom hydraulvätskan var instängd
i systemet oavsett om detta var
trycksatt eller ej.
Två sensorer (lägesrelän) av magnettyp
var installerade, påverkade av en
magnet som var monterad på en bricka
på låsbulten. Sensorerna aktiverades när
bulten var i helt tillbakadraget respektive
helt framskjutet läge. Det hydrauliska
manöversystemet liksom funktionen hos
sensorerna och läges- och alarmindikeringen
beskrivs separat i 3.3.5. De ursprungliga
mekaniska sensorerna hade
bytts ut mot magnetiska i mitten av 1980talet.
Det anslutande stålörat på visirets
bottenkonstruktion var svetsat till en tvärgående
balk understödd av en bricka,
som framgår av figur 3.8. Bultens diameter
var 80 mm på den ursprungliga ritningen
från von Tell. Örat hade ett hål för
estonia – slutrapport 37