MS ESTONIA Svensk översättning ISBN 91-38-31458-4 - Statens ...
MS ESTONIA Svensk översättning ISBN 91-38-31458-4 - Statens ...
MS ESTONIA Svensk översättning ISBN 91-38-31458-4 - Statens ...
Create successful ePaper yourself
Turn your PDF publications into a flip-book with our unique Google optimized e-Paper software.
.<br />
rande elsystemet. I ett senare vittnesmål<br />
[2] har han sagt att de lämnade när<br />
slagsidan var ca 60 grader och att han i<br />
monitorn såg bilarna förskjutas ungefär<br />
en meter åt styrbord när fartyget hade ca<br />
45 graders slagsida. När han hade nått<br />
däck 6 stannade hjälpmotorerna och efter<br />
två eller tre sekunder startade nödgeneratorn<br />
och eleffekten återställdes. Tillsammans<br />
med motormannen lyckades<br />
systemteknikern nå det öppna däck 8<br />
midskepps strax intill nödgeneratorn,<br />
som fungerade tills slagsidan var ca 90<br />
grader. Han har uppgett att det tog dem<br />
en eller två minuter [5] att nå upp till<br />
däck 8.<br />
Ute på däck 8 såg han besättningsmedlemmar<br />
klargöra flottar i fall fartyget<br />
skulle kantra. Slagsidan var då redan<br />
alltför stor för att livbåtarna skulle kunna<br />
sjösättas. Folk hade utlöst uppblåsbara<br />
flottar på fartygets babordsida och dessa<br />
kunde glida ut i vattnet när slagsidan<br />
ökade.<br />
När fartyget praktiskt taget låg på<br />
sidan gavs signal med tyfonen vilket innebar<br />
att var och en måste rädda sig själv. I<br />
ett senare vittnesmål [2] har vittnet uppgett<br />
att det gavs ett meddelande över det<br />
allmänna högtalarsystemet vari passagerarna<br />
råddes att hålla sig på avstånd från<br />
det sjunkande fartyget. Han har också<br />
uppgett [3] att han då såg andre- och<br />
tredjestyrmännen lämna bryggan och<br />
börja hjälpa till med att utlösa flottar.<br />
Systemteknikern var då tillsammans med<br />
andra personer, mest besättningsmedlemmar.<br />
De väntade på ett relativt säkert<br />
ögonblick och gled ut i vattnet på en<br />
flotte medan de höll sig fast i tampar.<br />
När <strong>ESTONIA</strong> sjönk med aktern först<br />
kunde han se att bogvisiret saknades.<br />
Han befann sig i en flotte ca 20 meter från<br />
fartyget tillsammans med nio till tio andra.<br />
Tiden som förflöt mellan hans första<br />
observation av vatten som trängde in på<br />
bildäck och förlisningen har han beräknat<br />
till 15–20 minuter.<br />
Tillsammans med matrosen och<br />
motormannen hjälpte han andra att komma<br />
ombord i flotten och slutligen var de<br />
16 personer. Den sista kom ombord<br />
omkring två timmar efter förlisningen. I<br />
ett senare vittnesmål [4] har han sagt<br />
11/2 timme.<br />
Kl. 08.15 räddades systemteknikern<br />
tillsammans med de andra av två helikoptrar.<br />
6.2.5<br />
Sammandrag av<br />
motormannens vittnesmål<br />
Motormannen har förhörts tre gånger:<br />
1. Den 29 september 1994 i Åbo av den<br />
estniska statliga säkerhetspolisen.<br />
2. Den 29 september 1994 i Åbo av<br />
kommissionsmedlemmar.<br />
3. Den 31 mars 1995 i Göteborg av<br />
kommissionsmedlemmar.<br />
Detta sammandrag bygger på det tidigaste<br />
vittnesmålet. På de punkter där de<br />
senare förhören ger fler uppgifter eller<br />
motsäger det tidigaste vittnesmålet sker<br />
hänvisning till de senare vittnesmålen<br />
inom klammer.<br />
Detta var motormans första resa som<br />
besättningsman på <strong>ESTONIA</strong> [2]. Han<br />
gick vakt den aktuella natten från kl.<br />
00.00 tillsammans med sin förman som<br />
var tredjemaskinisten. Under vakten gick<br />
han en rond i maskinrummet och kontrollerade<br />
att allt fungerade normalt. Efter<br />
ronden gick han till kontrollrummet<br />
och tredjemaskinisten gjorde sin rond.<br />
Under tredjemaskinistens rond mottog<br />
motorman en order från bryggan att aktivera<br />
stabilisatorerna.<br />
Omkring kl. 00.46 såg motorman i<br />
monitorn en rännil vatten som trängde in<br />
vid rampens styrbordssida. Han trodde<br />
att det var regn som hade trängt igenom<br />
packningen. Han var vid det tillfället<br />
ensam i kontrollrummet och när tredjemaskinisten<br />
kom tillbaka gick motorman<br />
till en intilliggande verkstad. I ett<br />
senare vittnesmål [3] har motorman, på<br />
frågan om iakttagelsen av det inträngande<br />
vattnet kl. 00.46, svarat att han efteråt<br />
hade tänkt mycket på saken men inte<br />
längre var säker på att han hade sett det.<br />
Efter ytterligare utfrågning i ämnet var<br />
han inte längre säker på att han alls hade<br />
sagt det i det första vittnesmålet.<br />
Medan han arbetade i verkstaden fick<br />
fartyget plötsligt en slagsida som han<br />
fann egendomlig. Han gick till kontrollrummet<br />
och tredjemaskinisten talade om<br />
för honom att läget var allvarligt på grund<br />
av att en våg hade knäckt rampen. I<br />
monitorn såg han att det gick stora vågor<br />
på bildäck och att vattenytan låg i jämnhöjd<br />
med bilarna. Alldeles därefter började<br />
flera lampor blinka ”livbåtslarm”<br />
vilket innebar en order till livbåtsgrupperna<br />
att bemanna livbåtsstationerna.<br />
Vid den tidpunkten anlände systemteknikern<br />
och de vattentäta dörrarna hade<br />
stängts. Ballastpumparna startades och<br />
från bryggan fick de order att försöka<br />
göra något med pumparna. Slagsidan<br />
ökade nu och på grund av att lösa föremål<br />
började röra sig var det inte längre möjligt<br />
att stå upprätt. I ett visst läge stannade<br />
huvudmotorerna och motorman hörde<br />
också buller från rörelser på bildäck. Det<br />
var nu uppenbart för envar att fartyget<br />
höll på att sjunka.<br />
Sedan lämnade motorman och systemteknikern<br />
kontrollrummet genom<br />
nödutgången då slagsidan var ca 50 grader<br />
[2]. När de var på väg upp stannade<br />
hjälpmotorerna och nödgeneratorn startade<br />
automatiskt. Slagsidan var ca 90<br />
grader när de nådde däck 8 och då stannade<br />
nödgeneratorn. Motormannen satte<br />
på sig en flytväst och kanade i vattnet.<br />
Han såg fartyget sjunka med aktern först<br />
och kunde se att bogvisiret saknades.<br />
6.3<br />
Sammandrag av vittnesmål<br />
från överlevande<br />
passagerare och från<br />
besättningsmedlemmar<br />
som inte hade vakt<br />
6.3.1<br />
Vittnesmål rörande<br />
lastsurrning<br />
Två matroser har vittnat om surrning av<br />
personbilar, lastbilar och trailers före resan.<br />
Båda deltog i detta arbete. Trailers<br />
och långtradare var säkrade med fyra<br />
surrningar och trailerklossar. Personbi-<br />
estonia – slutrapport 67