Ekonomiska beräkningar och bedömningar - Statens folkhälsoinstitut

ningarna och vilka hälsoutfall i form av sjukdomar eller skador som har inkluderats
i analysen.
Metod för att beräkna och samla in data
Cost of illness (COI) är den vanligaste metoden för att beräkna samhällsekonomiska
kostnader för sjukdomar och skador. (Statens folkhälsoinstitut, 2003).
I Folkhälsopolitisk rapport 2010 sammanställs alla kostnader i 2009 års penningvärde
(Statens folkhälsoinstitut, 2010a). I denna rapport presenterar vi kostnaderna
för respektive hälsoutfall i det års penningvärde som är utgångspunkten
för beräkningarna. (Om beräkningarna är baserade på data från 2003 presenteras
kostnaderna alltså i 2003 års penningvärde.) När vi jämför kostnader från olika år
räknar vi dock upp alla värden till 2009 års penningvärde.
Beskrivning av COI-metoden
Med metoden COI beräknas både de direkta och de indirekta samhällsekonomiska
kostnaderna för en sjukdom eller en skada.
De direkta kostnaderna avser den resursanvändning som åtgärden kräver. Dessa
kostnader kan uppstå i t.ex. kommuner, landsting, företag och organisationer,
intresseföreningar och frivilliga organisationer samt för individerna själva.
De indirekta kostnaderna utgörs av produktionsbortfall i samhällsekonomin,
dvs. skillnaden mellan vad som produceras och vad som skulle ha kunnat produceras
(Statens folkhälsoinstitut, 2003). Produktionsbortfallet kan orsakas till följd av
sjukdom eller för tidig död (Rice, 2000).
Ibland inkluderas i beräkningarna kostnader som orsakas av sänkt livskvalitet
eller lidande p.g.a. sjukdom eller skada. Forskarna är överens om att dessa kostnader
är ett viktigt och försummat område. Det behövs bättre underlag om kostnaderna
för att man ska kunna göra fullständigare samhällsekonomiska beräkningar
i framtiden.
COI­beräkningar kan vara incidens­ eller prevalensbaserade. Prevalensbaserade
beräkningar gäller kostnaden för samtliga fall av en sjukdom under en viss tidsperiod,
oavsett vilket stadium de befinner sig i. Incidensen är i stället antalet nya fall
av en sjukdom (Olofsson, 2008; Tarricone, 2006). De prevalensbaserade beräkningarna
visar en årlig kostnad, medan de incidensbaserade beräkningarna visar en livstidskostnad
(Olofsson, 2008). Generellt ger en prevalensbaserad beräkning något
högre kostnader, speciellt om den gäller långvariga sjukdomar (Tarricone, 2006).
När man beräknar produktionsbortfall finns det två huvudsakliga ansatser:
1. humankapitalmetoden och 2. friktionskostnadsmetoden. Humankapitalmetoden
uppskattar värdet av förlorad produktion baserat på individers bruttoinkomst tillsammans
med de sociala avgifterna. Man kan även beräkna värdet av förlorad
produktion inom hushållsarbetet med metoden (Drummond, Sculpher, Torrance,
O’Brien, & Stoddart, 2005). Med friktionskostnadsmetoden beror värdet av produktionsbortfallet
på tiden det tar att ersätta den arbetare som inte längre kan
E K O N O M I S K A B E R Ä K N I N G A R O C H B E D Ö M N I N G A R 17