M 197-10 - Naturvårdsverket

15
SVEA HOVRÄTT
Mark- och miljööverdomstolen
DOM
2012-02-28
M 197-10
alltid baseras på de åtgärdskrav som är motiverade utgående från miljöbalkens regler,
där avvägningen enligt de allmänna hänsynsreglerna i 2 kap. miljöbalken (särskilt
3 och 7 §§) är av största vikt.
Även om Mark- och miljööverdomstolen således inte kan godta en användning av
riktvärden enligt miljödomstolens dom eller bolagets förslag, har domstolen förståelse
för att begränsningsvärden i vissa fall kan behöva formuleras så att de ger
verksamhetsutövaren ett visst handlingsutrymme innan de blir straffsanktionerade.
Med miljöbalkens hänsynsregler som grund, och sett i perspektiv av hur verksamheten
i övrigt är reglerad, måste villkoren formuleras och begränsningsvärdena utformas på
ett lämpligt sätt efter överväganden i varje enskilt fall.
Villkor 4
Länsstyrelsen har yrkat att det föreskrivs att den ekvivalenta ljudnivån inte får
överstiga 50 dB(A) dygnet runt vid närmaste bostäder. Bolaget har motsatt sig detta
och anser att det av miljödomstolen föreskrivna riktvärdet inte ska ändras.
Av utredningen framgår att bostäder ligger mindre än 200 m från fabriken samt att
ljudnivån 50 dB(A) överskridits vid ett tillfälle och i en mätpunkt under åren 2004-
2008. Enligt uppgift från länsstyrelsen underskreds nivån 50 dB(A) med viss marginal
i samtliga mätpunkter vid mätningen 2010. Av bolagets ansökan till miljödomstolen
framgår att bolaget avser att genomföra en åtgärdsplan för att minimera bullret.
Mark- och miljööverdomstolen konstaterar att 50 dB(A) är en betydligt högre ljudnivå
än vad som normalt godtas nattetid vid industrianläggningar. Eftersom denna nivå kan
upplevas som störande nattetid för kringboende är det angeläget att bolaget vidtar
sådana bullerdämpande åtgärder som säkerställer att nivån inte överskrids. Bolagets
utredning kan inte anses visa att kostnaderna för sådana åtgärder skulle bli orimligt
höga. Länsstyrelsens yrkande bör därför bifallas. Med hänsyn till att bolaget kan