M 197-10 - Naturvårdsverket

9
SVEA HOVRÄTT
Mark- och miljööverdomstolen
DOM
2012-02-28
M 197-10
släppa ut större mängd föroreningar än vad som kan uppnås vid tillämpning av bästa
möjliga teknik (BMT). Villkor ska endast reglera frågor som är centrala för
tillåtligheten eller som annars är av stor miljö- och hälsomässig betydelse. Att en fråga
bedömts som så betydelsefull att den bör villkorsregleras måste därför också innebära
att det måste anses straffvärt att bryta mot ett villkor som reglerar frågan.
Det finns en skillnad när det gäller konsekvenserna av att bryta mot ett gränsrespektive
riktvärdesvillkor. Underlåtelse att vidta åtgärder till följd av att ett riktvärde
överskrids leder sällan eller aldrig till några konsekvenser för verksamhetsutövaren.
Detta beror främst på att ett riktvärde inte innebär en sådan precis och tydlig
förpliktelse för verksamhetsutövaren som kan ligga till grund för en straffpåföljd. Ett
ytterligare skäl mot att använda riktvärdesvillkor är att sådana villkor tvingar
tillsynsmyndigheten att bedöma och ta ställning till om de åtgärder som
verksamhetsutövaren vidtar eller planerar att vidta är tillräckliga för att förhindra ett
överskridande. Utgångspunkten är att det redan i samband med tillståndsprövningen
ska göras klart vilka åtgärder som krävs för att de krav som följer av de allmänna
hänsynsreglerna ska följas.
Villkor för utsläpp av svavel med svaga gaser
Naturvårdsverket anser av följande skäl att det är motiverat att villkorsreglera utsläppet
av svaga gaser. Det svavel som släpps ut med svaga gaser kan för det första ge upphov
till besvärande lukt i omgivningen. För det andra så oxideras de aktuella
svavelföreningarna i atmosfären till försurande svaveldioxid. Ungefär hälften av den
mängd svaveldioxid som kan härledas till den aktuella verksamheten har sitt ursprung i
de svaga gaserna. Det bör därför, som normalt är för denna typ av verksamhet,
föreskrivas ett villkor för svaga gaser. Mätning av utsläpp av svavel i ej uppsamlade
svaga gaser görs normalt högst en gång per år. Man mäter då oftast mellan ca 10 och
25 punkter. Kostnaden torde vara i storleksordningen 30 000-40 000 kr per gång. Ju
fler mätningar som görs under en tidsperiod desto sannolikare är det att man får ett
representativt medelvärde för tidsperioden. Med mer frekvent mätning kan man