ds 1997 49 - Regeringen

ungefär)i regel har en mycket dålig skolutbildning. Många har aldriglyckats lära sig läsa, skriva eller räkna i någon högre grad och definitivtinte tillräckligt för att kunna gå ut och söka arbete. När kvinnornainte längre har småbarn måste de oftast, enligt socialtjänstens krav, ståtill arbetsmarknadens förfogande och aktivt söka arbete.En av ledamöterna i Nordiska Zigenarrådet och arbetsgruppen harsamtalat med svenska och andra romska kvinnor i olika åldrar, främstfrån Göteborgsregionen. Dessa samtal ligger till grund för den skildringsom här ges. En del av samtalen har förts med den äldsta generationensvenska romska kvinnor, de som är födda på trettiotalet. De är relativtfå men har ofta nått en position som farmor, mormor och svärmor.Detta kan vara en tillräcklig karriär. Många av dem har upplevt uslaförhållanden under sin uppväxttid. När de minns svårigheterna med attfå vistas i en kommun, med kyrkobokföring, skolgång, fåransoneringskort under kriget eller få lägenhet och jämför detta meddagens förhållande, är de i regel mycket nöjda. Kanske har de börjatkänna av att den sociala tryggheten blivit något sämre generellt sett,men rent personligen upplever denna generation kvinnor att de har fåttmycket av samhället.Den något yngre generationen, födda på femtio- och sextiotalet, harinte riktigt samma inställning som de äldre kvinnorna. Bristandeskolgång har alltid varit ett hinder för dem, skolan de först gick i togingen speciell hänsyn till deras romska ursprung. Det fanns inte hellerhemspråkslärare eller speciallärare, som tog hand om dem som hadeinlärningssvårigheter. Flera av kvinnorna gick i klasser där elevernavar flera år yngre, vilket inte ökade motivationen för skolarbetet.Skolgången blev också i många fall lidande av att föräldrar och äldresläktingar, som själva inte hade gått i skolan, hade uppfattningen attskolan inte var till någon nytta.Bland de här kvinnorna som nu är i åldern 30-45 år finns en del iGöteborgsregionen, som är sysselsatta inom hemtjänsten. De är oftaanställda för att vårda en nära släkting som är gammal, handikappadeller allvarligt sjuk. Andra kvinnor arbetar i familjens glasskiosk vilketinnebär att det är ett säsongsarbete. Det finns också några gifta parsom driver gatukök, vilket de trivs med trots att arbetet innebäroregelbundna inkomster. En nackdel är att jobbet medför sena kvällar25