ds 1997 49 - Regeringen

jag menar är en person som är kulturkompetent och talar vårt språk.Det är så många föräldrar som bara har negativa minnen från sinegen skolgång. De var mobbade, annorlunda och kunde inte lära sig påsamma sätt som de svenska barnen. Och man vill inte utsätta sig egnabarn för något liknande. Jag vet att många barn behöver så oerhörtmycket stöd, även utanför skolan, med läxläsning t.ex. och detta äringenting som föräldrarna kan erbjuda. Som förälder kan det vara såatt man säger att det och det där är inte så noga för oss romer, så detbehöver du inte bry dig om. Ibland säger man nog så, när man somförälder känner att ens auktoritet kan bli ifrågasatt av ens eget barn.För en del barn i skolan kan det ibland vara tufft att inta denna attityd,det kan vara ett sätt att få uppmärksamhet.Jag skulle önska att jag fick arbeta för att förbättra de romskabarnens möjligheter till en bättre motivation till skolgång och vidareutbildning,men den typen av arbeten finns inte. I stället får jag försökagöra motsvarande arbete under min fritid, för det är en viktig uppgift idag.Jag vill sluta med att berätta något om min dotter, snart åtta år. Honhar gått i katolska skolan i flera år, så hon kan redan läsa, skriva ochräkna mycket bättre än jag kunde som tjugoåring. Vid ett utvecklingssamtalnyligen tillfrågades min dotter om det var något särskiltsom intresserade henne i skolan, om det fanns något hon speciellt skullevilja göra. Jag blev mycket förvånad när hon på lärarens förfrågansvarade: ”Det jag allra helst skulle vilja lära mig är multiplikation!”Just nu håller hon på och lär sig detta. Och det är hon mycketlycklig över att få göra.91