ds 1997 49 - Regeringen

3 Utanförskap3.1 InledningRomerna i Sverige förde, som nämnts, fram till 1960-talet ett nomadiserandeliv. De försörjde sig genom häst- och annan handel, tivoliverksamhet,förtenning/kopparslagning och andra verksamheter somkunde kombineras med ett ambulerande liv. När de till sist tilläts blibofasta hade deras tidigare försörjningsmöjlighet så gott som upphörtgenom de strukturella förändringar av samhället som då skett. Denromska befolkningen var dåligt rustad att möta det industriella Sverige.Flertalet var analfabeter. Också i de fall när skolorna hade tagit emotromska elever blev skolgången flyktig med hänsyn till att man restefrån plats till plats.När romerna blev bofasta togs det på många håll i samhället förgivet att de också skulle smälta in samhället och assimileras ellerintegreras. Bakom sådana antaganden låg sannolikt föreställningar omatt romsk kultur främst uttrycktes genom ett nomadiserande liv.Dagens situation visar tydligt att de föreställningar och antagandensom fanns om följderna av bofasthet var förenklade och felaktiga.Flertalet romer lever fortfarande i utanförskap. Faktorer som kan haspelat en roll är att det dels saknades en helhetssyn från samhället sidaoch att man dels inte involverade romer. Många av romerna var hellerinte redo att axla den roll som förväntades av dem och de möttes ävenav fördomar från majoritetsbefolkningen. De insatser och bedömningarsom gjordes var många gånger kortsiktiga.31