Blockhögar och annan Kultursten i Storvretabygden, Del 1. Storskogen, Sven-Inge Windahl, 2018

12. Blockhögar och stenbrott i skogen bakom vattentornet
Området bakom Vattentornet i Storvreta har många intressanta kulturstenslämningar. Alldeles i kanten mot
scoutstugan, stöter man på ett stenbrott, där man huggit sten i bergsbranten. Nedanför branten stöter man på
flera skrotstenshögar och dessutom även enstaka utslängda blockstycken på markytan. Det är lätt att förväxla ett
sådant område med ett vanligt rasbrantsparti, där naturkrafterna styckat stenmaterialet utan något mänskligt
inslag i styckningsprocessen. Men tittar man närmare efter så hittar man inslag av klyvborrännor både i de
vertikalt huggna bergväggarna och på enstaka block nedanför. Och sådana rännor har naturkrafterna ännu inte
lärt sig att producera. Som vanligt i den här typen av områden finnas också stora inslag av äldre traditionell
stenhuggning (utan inslag av stenborrning). Och som vanligt blir det då också problem med kronologin. Vi vet inte
om det traditionellt huggna stenmaterialet är samtida med det borrkluvna eller om det möjligen är något äldre
och speglar en övergångsperiod, där borrtekniken i stenhuggningens tjänst ännu inte introducerats. Men vi kan
inte heller utesluta att det traditionellt huggna materialet är flera tusen år äldre och går tillbaka till sen stenålder
då människor förmodligen permanent bodde i skogsområdet. Förhåller det sig på det sättet kan en del av
huggningarna här ha gjorts av helt andra syften än att anskaffa stenmaterial till relativt sentida anläggningsarbeten.
Och så har vi förstås den irriterande omständigheten att vi egentligen inte med säkerhet kan bestämma
den bakre tidsgränsen för borrkluvet stenmaterial. Vi antar ofta att det rimligtvis inte är äldre än ett par hundra
år. Men vi blandar ofta samman stenborrning för klyvning med stenborrning för sprängning. Stenborrning för
klyvning är rimligtvis betydligt äldre. Det är möjligt att det rent av förlorar sig ned i förkristen tid. Alla
nödvändiga tekniska förutsättningar fanns rimligtvis till hands redan under den yngre järnåldern - och kanske
redan tidigare.
Ofta har det äldre stenmaterialet kluvits utan att några tydliga klyvmärken uppstått, vilket förstås tyder på stor
skicklighet i stenhuggningsarbetet. Men ibland hittar man ändå tydliga märken efter tillverkningen. Ibland kan
det röra sig om stora V-formade klyvhack. Det kan också handla om smala längre klyvrännor eller klyvlinjer i
huggna stenytor efter borthuggna blockstycken. I en vertikal bergvägg här hittar man en lång ränna , som skulle
kunna vara en klyvränna och som faktiskt till en del liknar en lång vertikal borränna. Uppe i den horisontella
bergytan hittar man också ett uthuggen grop i berget. Tolkningen är svår. Man vet inte om huvudfokus legat på
det borthuggna materialet eller på den uthuggna hålan, som kan ha använts till något speciellt. Men inte heller