Blockhögar och annan Kultursten i Storvretabygden, Del 1. Storskogen, Sven-Inge Windahl, 2018

2. Blockhögen nära Tipptoppsvägen och stengropsområdet
i Storskogen
Den aktuella blockhögen befinner sig något hundratal meter väster om Tipptoppvägen och relativt nära
den uppallade stensuggan (stendösen), som vi möter i Avsnitt 3. Den är ganska slarvigt byggd av (kanske
ett tiotal) medelstora block. Ett par block är placerade högre än andra och utgör en svagt markerad topp.
Trots att det inte rör sig om en särskilt välbyggd och strukturerad hög står det ända klart att det rör sig
om ett blockbygge uppfört av människor. Den liknar i viss utsträckning blockhögen vid
Kraftledningsberget och högen i Hemringeskogen. Men till skillnad från Hemringehögen är den helt
uppbyggd av blockstycken som inte framhuggits genom kilning. Den saknar således helt ett inslag av
klyvborrännor. Det finns heller ingenting som tyder på att den skulle vara uppbyggd av sprängsten.
Blockhögen ligger en bit ovanför ett märkligt stengropsområde, där ovalformade grunda gropar bildats,
när block och moränjord hämtats upp ur marken. På gropkanterna finns också dumphögar av block, som
antagligen baxats upp ur groparna. Den här presenterade blockhögen ligger dock längre upp i terrängen
och det är osannolikt att sten från groparna skulle ha dumpats här. Det är heller inte troligt att det skulle
ha röra sig om överskottssten från anläggandet av Tipptoppvägen.
Det finns många spår från tidiga kulturstensskikt i det större närområdet. Vi har exempelvis flera
blockgravsliknande arrangemang på det närbelägna rastplatsområdet, skickligt huggna låga stenhällar
vid den troliga stenåldersboplatsen längre ner mot bäcken samt flera märkligt formade block - en del med
uppallning. Här förekommer också ovalformade nedgrävningar i markytan, som kan ha fungerat som
bobottnar under sen stenålder. Även den aktuella blockhögen skulle kunna höra till samma tidiga
fyndskikt. Just det förhållandet att de ingående blockstyckena inte uppvisar spår efter sprängning eller
kilning möjliggör en hög ålder. Men avsaknade av sådana spår utgör naturligtvis inga bevis. Traditionell
stenhuggning har förekommit sedan urminnes tider och fortsatt in i modern tid och således bedrivits
parallellt med sprängning och klyvning med borrteknik. Ett annat tolkningsalternativ, som bör
omnämnas, är förstås att det rör sig om en stenskyltning för en gräns (bygde- eller skiftesgräns). Det är
ju inte orimligt att tänka sig att Tipptoppvägen nära följer en äldre skogsgräns och att därför olika
gränsskyltningsarrangemang finns nära vägen. Med ett sådant resonemang så skulle ju också den
relativt närliggande ”stendösen” ( uppallade stensuggan) kunna skylta för samma gränssträckning.